Vadstena adliga jungfrustift

Vadstena adliga jungfrustift (VAJS) är en unik institution i Sverige och därför svårplacerad, men eftersom stiftet enbart består av adliga och har en historisk relevans så kan VAJS falla inom kategorin ”andra adliga sammanslutningar” i IKR:s klassificering, även om VAJS åtminstone fram till 2004 inte upptagits i listorna. Det oavsett, så har detta uppenbarligen kommit att betraktats som en halvofficiell utmärkelse i Sverige.

Historiskt sett var de adliga jungfrustiften i sitt tidigare skede en protestantisk fortsättning på de katolska nunneklostren. Redan under den katolska tiden hade adeln i stor utsträckning inlöst sina ogifta döttrar i klostren och därmed skaffat döttrarna underhåll för deras återstående livstid. På grund härav och då klostren i stor utsträckning grundade sig på adliga donationer, var det naturligt, att nunneklostren vid reformationen ombildades till s.k.adliga jungfrustift eller med andra ord hem för adliga damer.


Äldre ordenstecken för stiftsjungfru

Vid 1734 års riksdag väckte kammarherren friherre Karl Vilhelm Cederhielm förslag om att inrätta ett adligt ”jungfrukloster”. Ridderskapet och adeln tillstyrkte förslaget, men detta kom till avgörande först vid 1738 års riksdag, då beslut om stiftets upprättande fattades och en direktion tillsattes. Stiftets uppgift skulle vara tvåfaldig: ”för adeliga jungfrur, varest de mot en ringa inskrivningsavgift kunde njuta ej allenast all nödig kunskap uppfostringsåren utan ock sedemera i all den tid, de leva oförsörjde och vela i stiftet förbliva, årligt underhåll”. Stiftelsen var tänkt i stor skala och ämnat att mottaga 9 ”altfröknar” och 180 yngre fröknar, vilka skulle stå under uppsikt av en ”abedissa”, biträdd av en mängd lärare och lärarinnor. En stor tjänstepersonal och t.o.m. ett litet musikkapell skulle finnas och det hela utgöra inte mindre än 328 personers hushåll. Medel anskaffades genom gåvor och lotteri. Abbedissa utsågs och förseddes med ett särskilt abbedissekors.

De första stiftsjungfrurna var fröken Charlotta Hamilton af Hageby och fröken Ebba Maria Falkenberg af Trystorp och den första abedissan var riksrådinnan grevinnan Ottiliana Lagerberg, en av Lovisa Ulrikas solfjädersriddare. Lovisa Ulrika medförde från sitt hemland personligt intresse. Hon kallades till koadjutorinna för det stora adliga jungfrustiftet Quedlinburg i Sachsen, men hon aldrig kom att tillträda posten. Lovisa Ulrika överflyttade sitt intresse på jungfustiftet i Vadstena. Hon införde bland annat en särskild hovdräkt, en ”robe de cour en bleu turquin”, för inskrivna damer och till denna fogade hon en vacker dekoration.

  • Vadstena adliga jungfrustifts band är vitt med ljusblå kanter.
  • Vadstena adliga jungfrustifts tecken består av ett något modifierat ankarkors i vit emalj, med små eldslågor i korsvinklarna. Den med kunglig krona försedda mittmedaljongen i blå emalj upptar drottning Lovisa Ulrikas monogram i guld.

För eldslågorna har sannolikt den S:ta Birgittas påstådda ordenstecken tjänat som förebild. Abedissan, som hade ett större kors, bar detta om halsen. De stiftsjungfrur som uppbär pension bar bandet över högra axeln till vänstra höften och de unga expektanterna bar tecknet i rosett på bröstets vänstra sida. Den paranta rokokodräkten är för länge sedan bortlagd. men ännu förekommer att en stiftsjungfru vid solenna tillfällen – myndighetsdagar, bröllop o.d. – bär det vackra ordenstecknet.

Till lokaler för stiftet upplät Kungl. Maj:t Vadstena slott 1738, vilket dock inte kunde tas i besittning p g a finansiella svårigheter. Inskrivningen av fröknar började, men gav likaledes ett otillfredsställande resultat. 1747 inskrevs visserligen 64 fröknar, och de inskrivna fick i högtidlig audiens på slottet ur kronprinsessans hand mottaga sina av henne underskrivna stiftsjungfrubrev och sitt ordenskors. 1747 hade man inte fått ihop mer än 165 000 daler kopparmynt, som inte räckte långt eftersom den årliga utgiften var nära det dubbla. 1748 utdelades några pensioner, men förtroendet för stiftet var inte stort hos adeln, för samma år inskrevs endast två nya fröknar och året därpå endast en. Själva internatet eller hemmet kom aldrig till stånd, och den storvulna planen krympte ihop allt mer.

Nu trädde riksrådet greve Karl Fredrik Scheffer in på enskilt initiativ, och upplät 1782 ett stenhus i Norrköping, där bostad inreddes för en abedissa och tolv fröknar, som mot en ringa avgift fick sitt underhåll. Efter Scheffers död 1786 upphörde detta ”Norrköpings adliga jungfrustift” och avkastningen av den donerade fonden skulle i stället utgå som pensioner till ett visst antal fröknar. Detta beslut sammanföll med det som då redan fattats för Vadstenastiftelsens fonderade medel.

Sedan tanken på en lokal anstalt måste uppges är stiftet endast en ekonomisk institution. Senare övergick stiftet till en pensionsfond. Dess egen förvaltning upphörde 1822 och övertogs då av riddarhusdirektionen. För närvarande utdelas 100 pensioner årligen till dem ogifta kvinnor som varit längst inskrivna i stiftet.

Stiftsjungfrur noteras i Sveriges Adels och ridderskaps kalender som ”stiftsjungfru” (förkortningen används inte som markör för stiftsjungfruskap).

Annonser
Ordnar, förtjänsttecken och medaljer i Sverige

Orders, decorations and medals in Sweden

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

%d bloggare gillar detta: