Ordnar och medaljer på prinsessbröllopet

Sådär, på väg med t-bana mot Aftonbladets webbtvstudio för att prata lite om ordnar och medaljer på prinsessbröllopet. Roligt och pirrigt!

EDIT: klart! Mellan kl 15.00 och 15.15 gav jag en översiktlig orientering om ordnar och medaljer utifrån frågor från programledaren Karin Magnusson och hovreportern Jenny Alexandersson. Nu hem, tvätta av smink, och följa resten av bröllopet…

EDIT: Att Chris O’Neill inte skulle bli serafimerriddare förstod jag sedan tidigare, eftersom han beviljats att kvarstå som enskild medborgare. Trevligt att han blev Kommendör av Nordstjärneorden (KNO). Konungens svågrar, friherre Silfverschiöld och generalkonsul Magnusson, blev Kommendörer av Vasaorden vid deras giftermål med Konungens systrar. Eftersom Vasaorden är vilande, blev det alltså KNO till herr O’Neill.

Marie Fredriksson sjöng mycket vackert till brudparet. Hon har fått Konungens medalj i guld av 8:e storleken: synd att hon inte passade på att bära den eftersom Konungen närvarade, även om hon ”tjänstgjorde”. Men det speglar kanske vår osäkra ordens- och medaljkultur. Till vänster om altaret: Serafimerordens lika vackra som åldersdigna banér.

Några missar: varför bär vår statsminister inte de statsordnar han förlänats, bl.a. Estniska Terra Marianakorsets orden av 1 klass? Om talmannen – nummer två i riket efter statschefen – Per Westerberg bär utländska statsordnar (Storkors av Finlands Vita Ros’ orden, Kommendör av 1 klass av Bulgariska Stara Planina-orden, Kommendör av 1 klassen av Luxemburgs förtjänstorden), så vore det analogt att också statsministern bär de ordnar han förlänats. De är inte förlänade honom som privatperson utan som statsminister. Deltagandet i bröllopet är också i rollen som statsminister: därför bör ordnarna bäras. Något annat är att förorätta de förlänande länderna. Möjligen är det ett utslag av ”De nya Moderaterna” att inte bära något som nya moderater uppfattas som gammalmodigt. Men statsordnar är alltid moderna och att inte bära dem är fel. En annan – mindre – miss är att en av kungens systrars män ännu en gång bär en kunglig minnesmedalj som miniatyr bredvid en utländsk statsorden i original. Vad jag vet ska måste man välja antingen endast miniatyrutmärkelser eller endast utmärkelser i originalstorlek.

Tre avsatta furstehus har närvarat varav åtminstone två burit sitt eget furstehus ordnar, vilket är ett lite intressant inslag. Det är kungl. Sachsen-Ernestiska husorden (eller snarare dess efterträdare från 2006) vars stormästare är huvudmannen för furstehuset Wettin till Sachsen-Coburg och Gotha, H.H. prins Andreas. H.H. närvar på bröllopet, enligt bild. Ett vackert amarantrött band med gröna kanter och den enda orden från ett avsatt kungahus som H.M.K. har tagit emot. Även det grekiska kungahuset bar sina dynastiska ordnar.

Den japanska kejserliga änkeprinsessan Takamado bär en damorden, Storkors av Japanska Kronorden. Riddarordnarna var inledningsvis i stora stycken förbehållet männen, men så småningom uppstod rena damordnar (och därigenom ett alternativ till att öppna redan befintliga ordnar för damer). Även det f.d. regerande Bayerska kungahuset har en damorden, Teresaorden, men jag har inte hunnit se om den bärs av närvarande damer av det huset. Drottning Silvia har för övrigt mottagit Storkors av Japanska Kronorden. Även prinsessan Tatiana av Grekland bar en damorden, Kungl. Grekiska Sankt Olgas och Sofias orden.

Slutligen en liten reflektion: efter att jag lämnat studion var en uppburen kläddesigner inbjuden att prata om klänningarna och under hans pass konstaterades att det är intressant att kommentera damerna klänningar – men att det inte går att säga så mycket om männens likformiga frackar. Än en gång bortser man från att män ofta har mer ordnar och medaljer än kvinnor och kan också bära mer ordnar och medaljer än kvinnor (eftersom större mängd dels skär sig mot klänningen, dels blir för tungt). De bärbara utmärkelserna kan dels säga en hel del om mottagaren, dels vara en källa till intressanta anekdoter och historik om utmärkelserna i sig, dels – för den som är så hågad – en möjlighet att notera mindre korrekt bärande av utmärkelser. Om en person sattes att kommentera klänningar och en annan att kommentera ordnar och medaljer, så tror jag inte att det skulle vara några större problem att ha en mer jämställd rapportering om kläder och utsmyckningar.