Den första förtjänstmedalj som jag fått var Östgöta nations i Linköping medalj 1993 för kalligrafi på försättsbladet i nationens nya Liggare och inskrivning av nya medlemmar under två år. Efter nationens inspektor, den andra utanför nationsstyrelsen som erhållit medaljen. Samma år tog jag och en vän fram en minnesmedalj för 150-årsminnet av lärarutbildningens start i Linköping i samarbete med dåvarande Institutionen för Tillämpad Lärarkunskap.
De två medaljerna har efter studietiden skramlat runt i olika dammiga lådor utan hemvist, och i samband med att jag blev hedersledamot av studentkåren StuFF i Linköping 2021, så fick jag även ytterligare en medalj.
Med tre studentikosa medaljer, så tänkte jag att det är dags att låta montera ihop dem, som ett trevligt minne över studietiden. Men kanske ett svenskt montage, alias hovmontage, skulle kunna passa? StuFF har bara 50 mm breda band, och montagetypen skulle kunna dölja ett lite för brett band. Ja, varför inte lite faleristisk galenskap?
Sagt och gjort, EB Medaljservice har som vanligt gjort ett fint jobb. Ett fint minne!
En sak överraskade, vilket man kanske kunnat förutse: nationsmedaljens och minnesmedaljens asymmetriska kluvna band i två färger fungerar kanske inte riktigt med montagetypen, ett rakt dubbelvikt band hade kanske varit bättre – om alla hade haft 35 mm-band. Normalt är band symmetriska och då fungerar montagetypen bättre, så det finns även något att visa och för andra att lära (Eller så är det bara jag som är ovan att se medaljerna med nya färger).
Inför 2024 års Amaranterbal är jag fadder åt tolv personer – familj, släkt och vänner. Igår kom deras ordenstecknen för grad I med Posten, att fördela på baldagen. Ser fram emot tillställningen!
EDIT 2024-04-18: Stora Amaranterorden har idag mailledes skickat ut direktiv till alla medlemmar om vilka ordnar som inte bör bäras samt hur ordensbanden bör bäras. Etiketten förväntar att gästen följer värdens direktiv.
EDIT 2024-04-26: min fru hade köpt en klänning med en utsmyckning som skulle göra det svårt att fästa och bära gradtecknet för grad I på något vettigt sätt. Svärdottern hade sytt en klänning av amarantrött [sic!] tyg, med rakt skuret livstycke, som också gjorde att gradtecknet för grad I skulle hamna oproportionerligt långt ner.
På Tradera dök det dock upp två äldre miniatyrtecken i rosett för grad I i två olika auktioner. Jag kan inte påminna mig om att jag stött på sådana tidigare, men de kom i rättan tid; frun och svärdottern kunde därmed bära ordenstecken som matchade klänningarnas utformning.
Eftersom fenomenet är så nytt, så tänkte jag skriva ihop några korta punkter om vad förläningen innebär.
För den som är svensk eller bosatt i Sverige och får en orden för exceptionella förtjänster, så kommer en inbjudan till en ordensceremoni på Stockholms slott. För förläningar som är protokollära, till exempel utländska ambassadörer i Sverige, utländska militärattachéer eller utländska honorära konsuler, så inbjuds mottagarna inte sällan till en svensk ambassad eller liknande.
Vid utdelningsceremonin får mottagarna ordenstecken i originalstorlek i ett vackert etui. De får också ett ordensbrev som beskriver utnämningen och är signerat av Stormästaren, H.M. Konungen och kontrasignerat av ordenssekreteraren vid Kungl. Maj:ts Orden. Vice ordenskansler tillika sekreterare är kammarherren, fil. dr. Per Sandin. Ordensbrevet är på ett sätt ”det viktiga”, det är det som är förläningen – inte tecknet. Tecknet är på ett plan ett föremål som indikerar att man har ett bakomliggande ordensbrev med förläning.
Med utmärkelsen följer också en beskrivning hur utmärkelsen bärs och till vilken klädkod den brukas. I korthet bärs originalstorlek till högtidsdräkt eller till kostym vid särskilt högtidliga tillfällen.
Etuiet innehåller också en ordensknapp, för klassen Riddare ett clips, som man kan bära lite mer till vardags och fest till kostym eller till smoking i knapphålet, eller på motsvarande plats till klänning eller liknande.
I första hand Riddare och Riddare av första klassen kan anskaffa en miniatyr av sin orden från ordensjuveleraren eller begagnatmarknaden, för till högtidsdräkt är det idag vanligare att miniatyr bärs för utmärkelser som bärs på bröstet. I Sverige har traditionen länge varit att till smoking bära ordensknapp eller clips, men miniatyrer till smoking är numera godtagbart.
Militärer kan också anskaffa ett släpspänne att bära till sin uniform (Daglig dräkt).
Att man fått en svensk kungl. riddarorden markeras traditionellt på ett av två sätt: antingen att man mellan titel i bestämd form och hela namnet skjuter in ett ”m.m.”. Till exempel: skådespelaren m.m. Eva Rydberg. Alternativt, att man mellan titel i bestämd form och hela namnet skjuter in ordensförkortningen. Till exempel: skådespelaren, KVO Eva Rydberg. I exempelvis Storbritannien används ordensförkortning efter namnet, men i Sverige alltså före.
Den som som fått en svensk kunglig riddarorden och dömts i domstol för något brott kan komma att få sin orden återkallad av Stormästaren. Det senaste exemplet på det är den så kallade kulturprofilen Arnault, vars RNO1kl återkallades.
Ordenstecknen i original är inte privat egendom, utan ett lån från Kungl. Maj:ts Orden. Vid en ordensmottagares bortgång måste efterlevande se till att orden antingen återlämnas eller återsänds till Kungl. Maj:ts Orden så att de kan förlänas igen. Detta för att hålla nere kostnaderna för ordensväsendet och det är också en fin gest i att bära en avliden ordensmottagares tecken (se även begagnad miniatyr ovan).
De kungliga riddarordnarna är inte aktiva sammanslutningar och innebär på ett plan inga förpliktelser att vara mer ridderlig. Historiskt har främst Kungl. Serafimerorden haft karitativa uppgifter, sprunget ur tanken att rikets främsta måste ha omsorg om de mest utsatta, men även en anknytning till de mer andliga riddarordnarna med rötterna i medeltiden, som än idag har andliga och karitativa uppgifter. Det sagt, så är det samtidigt självklart att de som förlänats en kunglig riddarorden står för en gärning som är ett exempel för andra och förhoppningsvis fortsätter ordensmottagarna att vara ett exempel.
Efter ordensreformen som trädde i kraft 1 januari 1975 föll kunskapen om ordnar och medaljer tillbaka en hel del. Det är inte så konstigt, eftersom de kungl. riddarordnarna utdelades i ett mycket stort antal under 1900-talet, och när de inte längre utdelades till svenskar efter 1974 så är det rätt givet att allmänkunskapen om bärbara ordnar och medaljer sjunker.
Men hur vanligt förekommande var ordnar och medaljer i människors medvetande före 1975?
Samma år som mitt äldste barn föddes – år 1998 – påbörjade Läsrörelsen ett samarbete med McDonalds: en bok istället för en leksak följde med för den som köpte Happy Meal. På så vis kom Lennart Hellsings ABC-bok i nytryck att bli en del av barnens uppväxt. Det som är intressant är att under bokstaven ”M” finns en bild på en bärbar medalj – och under ”O” finns en bild på en orden(!).
I månen: medalj, muskel, motorcykel, magnet, mus och måltavlaI nederkantens fält: ost, opera(sångare), okarina, orm och – orden, i form av kraschanen för Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden!
Boken utgavs första gången 1961 – och det är intressant på flera sätt. Dels förväntas den vuxne läsaren känna igen föremålen och att sedan kunna förklara dem för sina barn, till exempel vid högläsning. Dels ger boken barn redan från tidig ålder kunskap om det finns bärbara medaljer och ordnar.
Man kan pausa här, för att vrida och vända lite på Lennart Hellsing: är bilderna deskriptiva eller normativa? Det vill säga, var riddarordnar och medaljer så vanligt i det svenska samhället 1961 att det var ett förväntat allmängods hos läsekretsen? Eller inkluderades bilderna i akt och mening att försöka sprida ordnar och medaljer som fenomen till läsekretsen, både vuxna och barn? I hur stor utsträckning speglar bilderna Lennart Hellsings egen uppväxt i övre medelklassen hos sin mormor och morfar Carl-Otto Rohloff, grosshandlare och direktör bosatt i välbeställda Äppelviken i Stockholm?
Frågorna är inte enkla att besvara, men klart är i alla fall att boken i manusform har passerat minst en förlagslektörs argusögon och bilderna på de bärbara utmärkelserna har passerat för tryck. Kanske kan det vara en indikation på att bärbara ordnar och medaljer var mer bekanta för allmänheten än de kanske är idag. Om vi drar funderingarna vidare – kanske gör Belöningsreformen 2018-2023, som öppnar för utdelning av de kungl. riddarordnarna till svenskar, att några bilder i Lennart Hellsings ABC åter blir begripliga och aktuella?
Som avrundning finns ytterligare en bild på bärbara ordnar och medaljer och det är under ”Å” – Åsnerhjelm herr generalen med bröstet fullt av bärbara utmärkelser.
Den organisation eller sammanslutning som vill låta sin medalj eller sitt förtjänsttecken vara krönt med kunglig krona och/eller visa kungligt porträtt måste ansöka om detta i en formell ansökan ställd till H.M. Konungen via Hans Excellens riksmarskalken. Efter prövning meddelas ett positivt beslut skriftligen. Detta är den fastställa processen de jure.
Men det finns ett och annat fall där en organisation de facto har försett sin medalj med kunglig krona utan denna formella process. I huvudsak gäller det organisationer, som en gång fått en kunglig krona i sin logotyp eller i sitt vapen och där organisationen sedan börjar slå medaljer eller förtjänsttecken baserade på denna logotyp eller vapen så att medaljen eller förtjänsttecknet de facto förses med kunglig krona. Men det går inte att resonera i termer av ”Konungen gillar vår verksamhet, därför är det OK”. Frågan om att sätta kunglig krona på en medalj har en fastställd process som skall följas. Organisationen bör ställa en retroaktiv ansökan till H.M. Konungen via Hans Excellens riksmarskalken.
Svenska Sångarförbundet tycks vara ett tidigt exempel på att man tagit sin logotyp som grund för en utmärkelse. Förbundet organiserade Sveriges manskörer och existerade mellan 1909 och 1997, därefter gick man samman med Sveriges Körförbund som företrädde blandade körer, och förbundet har idag detta namn.
Svenska Sångarförbundet logotyp syns här invid: en lyra omgiven av en lagerkrans belagd med tre kronor, allt krönt med kunglig krona. Det är svårt att tänka sig att förbundet hade kunnat anta en symbol med kunglig krona utan kungligt godkännande, så vi får för stunden anta att detta hade sanktionerats i vederbörlig ordning.
När Svenska Sångarförbundet sedan instiftar ett förtjänsttecken, så sker det i princip genom att logotypen förses med ett band.
Förbundets förtjänsttecken har band med kanter av annan färg eller med en rand på vardera sidan i annan färg. Därutöver finns också minnestecken för speciella körtillfällen, vilket man ser på bandspännet i överkant. Det fanns också ett veterantecken med med blå emalj och band kluvet i blått och gult med spännet veteran.
Svenska Sångarförbundets olika tecken tas upp inte som en utmärkelse i grupp K (utmärkelser med kungl. krona och/eller porträtt). Löwenhielm hade tidigare den mest kompletta listan i sin bok (1987/1998) och därutöver har Richard Nyström förtjänstfullt för medalj.nu (så länge databasen fanns) sökt i gamla hovprotokoll och kompletterat med ett antal utmärkelser som fått tillstånd för kunglig krona och/eller porträtt och därför ska placeras i grupp K. Men Svenska Sångarförbundets förtjänsttecken finns inte med på medalj.nu.
Det antyder att Svenska Sångarförbundet kan ha förfarit egenmäktigt och gjort sin logotyp till ett bärbart förtjänsttecken, de facto krönt med kunglig krona. Det är osäkert om beslut de jure meddelats i just denna fråga, vilket i så fall förklarar varför den krönta utmärkelsen inte dyker upp i listningar av medaljer i grupp K.
I Vem är vem inom handel och industri 1944-1945 finns tecknet upptaget i förkortningsregistret som SSHt (Hederstecken, vilket kanske borde varit SSFt eller till och med SSGFt med valören guld). Förkortningen finns inte med i andra mer betydande rullor och matriklar, varför en liten parentes får sättas.
Svenska Sångförbundets medalj
Ytterligare intressant blir det när man betraktar Svenska Sångarförbundets förtjänstmedalj. Den utgår från logotypen med krönt krans belagd med tre kronor, men i stället för lyran ses porträttet av regerande monark omgiven av blå emalj. Bandet är kluvet i blått, gult och blått (exempel).
Eftersom det finns exemplar som visar regerande monarkens porträtt, både Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf, så måste medaljen fått kunglig sanktion vid något tillfälle. Men inte heller denna utmärkelse listas bland medaljer i grupp K [sic!]. En fundering är att om Nyström gick igenom hovprotokollen för att hitta ej medtagna utmärkelser i grupp K, så kan tillståndet ha meddelats i annan form, t.ex. kungligt brev ställt till Svenska Sångarförbundet. Men likväl kuriöst.
Ett par äldre bevarade montage har Svenska Sångarförbundets medalj placerad sist av krönta medaljer (exempel 1, exempel 2). Det går att göra olika tolkningar av det, men en skulle kunna vara att Svenska Sångarförbundets medalj hade en svagare ställning.
Eftersom Svenska Sångarförbundet inte längre finns, och Sveriges Körförbund har en helt annan logotyp, så är det idag endast av akademiskt intresse hur långt den kungliga sanktionen sträckte sig och vilken form den tog. Eller om den ens fanns.
Men tänk på detta: heraldik är en sak, faleristik är en annan. Bara för att en myndighet eller organisation har en kunglig krona i sitt heraldiska vapen eller i sin logotyp, så får man inte ursupera på ett kungligt prerogativ. Den som vill instifta en utmärkelse med kunglig krona och/eller porträtt måste via riksmarskalkämbetet ställa frågan direkt till H.M. Konungen och det är bara majestätet själv som kan ge tillstånd och via riksmarskalkämbetet meddela det skriftligt.
Fotnot: det finns en del utmärkelser som utgår från krönt heraldiskt vapen, bl.a. Hemvärnets tjänstgöringsmedalj, som ändå är helt godtagbara eftersom de är utformade så att kronan inte sticker upp separat. Hemvärnets tjänstgöringsmedalj är till exempel utformad som ett heraldiskt krönt vapen lagd på en oval krans.
För någon vecka sedan fick jag frågan om jag ville få mig tillskickat Samfundet Speros rulla från 1937. Och det ville jag förstås, eftersom jag inte känner till så mycket mer om Samfundet Spero än att det grundades 1928 i Stockholm. Varmt tack, Olle!
Det är lite fascinerande hur mycket information som finns att hämta i en rulla, eller medlemsmatrikel. Logerna benämns ”borggårdar”: Stora borggården fanns i Stockholm och Värmländska borggården fanns i Karlstad, ca 200 ledamöter 1937, sex grader, benämnda ”stadier”.
Det som är riktigt intressant är att klädkoden för stadierna IV-VI var högtidsdräkt, men för stadierna I-III mörk kostym eller smoking, förutom för recipienten och tjänstemännen som ledde borggården, vilka hade högtidsdräkt. Det är såvitt jag vet ett ganska tidigt exempel på att ett ordenssällskap inte föreskriver högtidsdräkt. Smoking är också udda klädkod för ordenssällskap.
I ändamålen framskymtar anknytning till frivilliga försvarsorganisationer, vilket i ljuset av årsskriftens årtal 1937 väcker en del funderingar. Hur klarade sig Samfundet Spero genom andra världskriget? Inget tycks finnas i Riksarkivet efter 1937, varför man får förmoda att ordenssällskapet insomnande – sin genomtänkta ansökningsblankett till trots…
I den svarta listen ovan med länkar till sidor har jag nu lagt till ”Faleristikens grunder”. Bloggen består av över 650 inlägg och faleristikens kärna kan vara svårt att hitta bland nyhetsartiklar och information om angränsande vetenskaper.
Av det skälet har jag försökt gå igenom allt skrivet och samla allt som berör faleristik som lära. Hoppas att det ger en enklare möjlighet för fler att lära sig mer.
Som rubriken, ICOC har publicerat ett uppdaterat register för 2024. En av de mer påtagliga förändringarna är den nye stormästaren för kungahuset av Italiens ordnar, Emanuel Filip, efter hans fader Viktor Emanuels bortgång nyligen.
Nyhet är också Österrikiska-Ungerska kejsarhusets Sankt Georgsorden, instiftad 2008 av ärkehertigen Otto och hans son ärkehertigen Karl, införd i registrets appendix som ”Ny ridderlig institution instiftad av huvudmannen för ett f.d. regerande furstehus”.
En intressant blänkare snurrade förbi på text-TV idag (Tack Mats för tipset!).
Att förklaras vara orden förlustig var inte ovanligt i de svenska kungl. riddarordnarna före 1975. Om en utmärkelse utdelas till ett stort antal, så säger det sig lite självt att någon eller några dessvärre kommer att dömas för brott. Det var – och är – grund för att återkalla de svenska kungl. riddarordnarna och det fanns före 1975 upparbetade rutiner mellan Kungl. Maj:ts Orden och domstolsväsendet för att hantera frågorna. Senast en kunglig riddarorden återkallades var i samband med den s.k. Arnault-affären 2019.
*Den svenska traditionella benämningen på brittiska ordnar är ”Storbritanniska” och namnet ”Empire-orden” med förkortningen ”StbEmpO” – av spårbarhetsskäl används detta något yxiga sätt att skriva.
Äntligen är det dags för bal! Den 20 april håller Stora Amaranterorden bal på Grand Hôtel, och den här gången är ett par av de äldsta barnen sugna på att recipiera. Vi blir ett större sällskap varav de flesta recipienter, de flesta under 30 år. Så som det är tänkt, en debutantbal för unga vuxna och introduktion till vuxenlivets förnämligare delar.
Som ny i orden erhåller man ordenskorset i amarantrött band med gröna kanter, avsett att bäras på bröstet. Högsta graden som går att nå av egen kraft, femte graden, är dess pendang; ordenskorset i amarantrött band med gröna kanter, avsett att bäras en écharpe (sedan 2012 under frackrocken). Stegen med grader är på så vis en cirkel som börjar och slutar i det amarantröda.
Det finns också en sjätte grad i ljusblått band med vita kanter avsett att bäras en écharpe, som innehas av ordensledningen och förlänas till särskilt förtjänta – kungligheter och dignitärer.
Apropå pendanger, visste du om att det finns en ”Order of the Amaranth” i USA grundad under senare delen av 1800-talet? Det är en sidoorganisation för frimurare som nått grad tre, mästaregraden, deras fruar och kvinnliga släktingar. Således helt orelaterad till den svenska Stora Amaranterorden grundad år 1760.
Det är intressant att fundera över ordens långa tidsperspektiv och hur många som haft trevligt på amaranterbaler över tid. Orden själv räknar år 370, med start 1653 och instiftan av drottning Kristinas galanta men kortlivade hovorden. Ännu en bal fogas till ordens historia, och balen fogas till ordenssyskonens gemensamma minne. Dolce nella memoria!
jonar242 - on Orders, Decorations and Medals in Sweden 