The Triple Cross for a member of the Legion of Courage

När jag var barn älskade jag L. Frank Baums böcker om Oz, utgivna på svenska under 70- och 80-talen av Delta förlag AB och som fanns att låna på Eskilstuna stadsbiblioteket. Nu har OMSA, Orders and Medals Society of America gjort ett faleristiskt inlägg i sociala medier kring filmen ”Trollkarlen från Oz” (1939) – och jag dras med.

Det fega lejonet (spelad av Bert Lahr) får en utmärkelse av trollkarlen i slutet av filmen, och det finns en liten filosofisk reflektion vad som är orsak och verkan mellan mod och utmärkelsen:

As for you my fine friend, you are a victim or disorganized thinking. You are under the unfortunate delusion that simply because you run away from danger you have no courage! You are confusing courage with wisdom. 

Back where I come from we have men who are called heroes. Once a year they take their fortitude out of mothballs and parade it down the main street of the city. And they have no more courage than you have. But – they have one thing that you haven’t got! A medal!!

Therefore, for meritorious conduct, extraordinary valor, conspicuous bravery against wicked witches, I award you the Triple Cross. You are now a member of the Legion of Courage!

Originalet som användes i filmen var stort, ca 12 x 12 cm, möjligen för att ens kunna synas via en avlägsen bioduk.

En anekdot: i slutet av 50-talet var Mal Caplan, chefen för kostymavdelningen på MGM, med om en livshotande bilolycka och tillbringade månader på sjukhuset innan han kunde återvände till jobbet. Under första tiden kunde han inte sitta upprätt utan fick arbeta från en schäslong. Som ett erkännande för hans mod överlämnade kollegor och ledningen vid MGM honom Det fega lejonets kors för mod. Den förblev i familjen Caplan tills den utauktionerades av Sotheby’s i maj 1997 och har därefter ägts av samlare.

Ikon Design Studio tog förra året fram en replika vilken tyvärr redan har sålt slut, men recensionen nedan kan vara lite förnöjsam. Den som till äventyrs söker ett exemplar är nog hänvisad till eBay eller liknande.

Vem ska man tro på?

Med Internet och sociala medier är det inte alltid så lätt att kunna avgöra vad som är sant och falskt, äkta och oäkta. Det har fött ett antal webbplatser och bloggar som försöker genomskåda och klarlägga olika skeenden – en sådan är bloggen Faktoider. Försanthålla osanningar, halvsanningar och missuppfattningar. Hoaxes, Urban Legends, Half-truths and Misconceptions.

Här finns ett inlägg som inleds ”Den ene har erfarenhet från fältet. Den andre är Rysslands försvarsminister.” Tänkvärt om utmärkelser och deras signalvärde – vad står grannlåten för?

Något till kavajen – annan tid, annan plats

Det har under sista året uppstått olika diskussioner kring hur man kan bära medalj ”förkortat” till kavaj (kostym) i form av ”något i tyg” eller ”något i metall”. För Serafimerorden bärs stor ordensknapp med serafhuvud, för Nordstjärneorden bärs liten ordensknapp (för RNO1kl), med vingar (för KmsktNO-KNO) och clips (för RNO). Så ordensknapp och clips är reserverade för ordnar och deras olika klasser, med något exceptionellt undantag.

Utan att lägga några värderingar i övrigt och enbart för att visa vilken faleristisk bredd i uppfinningsrikedom som funnits, så tänkte jag belysa vad som burits i annan tid, på annan plats. Snarare än att upprepa vad någon annan skrivit, så länkar jag direkt till von Wrede och det han skrivit om bandrolle/bandröllchen.

Von Wrede och jag hade kontakt kort efter att värnpliktsmedaljen instiftats, och jag gjorde en egen variant av inspirerat av det han skrev: jag tog enbart en liten bit miniatyrband som jag rullade ihop och sydde en knapp på och fäste i kavajslaget. Har dock tappat bort detta hemmabygge. Frågan är också om det liknar ett snedplacerat clips eller om man förstår att det är något annat.

Von Wrede tar också upp bayersk(!) bandmontering som något annat än preussisk eller österrikisk – överlag är hans webbplats en källa till kunskap, roligt att se någon annan strukturerat och utan ersättning dela med sig av kunnande.

Det fanns även ett annat sätt att bära något till kavaj, och det var att ha en till tre miniatyrkors/-medaljer sammansatta horisontellt på en nål för knapphålet – dvs metall i stället för tyg. Också en intressant lösning, som dock nästan kräver olika typer av korsformer som är lättare att identifiera än tre runda medaljer på ett kavajslag. 🤔

Bosch och Gyllene skinnet

Tillbringade midsommar i Budapest och var på den intressanta utställningen kring Hieronymus Bosch på Szépművészeti Múzeum (Konstmuséet). Fascinerande att se hur mycket som överlevt seklerna, vad som inspirerat, men också vad Bosch inspirerat vidare till.

Gyllene skinnets orden instiftades i Brygge i Brabant 1430: ordensriddarna hade vapenplåtar uppmålade, med text i guld på svart – ett bruk som upptagits av bl.a. Serafimerorden.

Bosch föddes ca 1450 i ’s-Hertogenbosch i Brabant. En av målningarna sticker ut – liknar Gyllene skinnets vapenplåtar, en parabel över mänsklig godtrogenhet?

ICOC – ny webbplats, 2021 års register

ICOC har nu fått en ny webbplats på https://www.icocregister.com/. I anslutning till IV Coloquio Internacional sobre la Nobleza i Madrid 22-23 april sammanträdde ICOC:s generalförsamling den 22 april och diskuterade bl.a. 2021 års register, vilket nu finns på den nya webbplatsen.

Den stora nyheten är kanske Ungerska Vitézorden. Den placerades initialt i grupp B, halvoberoende ordnar, därefter i registret appendix som ridderlig institution ursprungligen instiftad av en stat. I aktuellt register har man lagt den i båda dessa kategorier: orden var 1920-1944 en halvoberoende orden inom Ungern som bestod av ärftliga ridderskap som förs vidare än idag, medan orden i dess senare form med dess tillkomna medlemskap betraktas som en ridderlig institution ursprungligen instiftad under en stat.

Magnetisörens andra band

Nya prov och försök med magneter har ägt rum hemma hos herr Bede med band över axeln (en écharpe) och han delar gärna med sig av erfarenheterna. Håll till godo!

Hej igen! Nu fick jag hem en laddning med magneter igen och gjorde litet tester med mitt gradband som jag bär en écharpe. Jag tejpade fast en på insidan av bandet och en på insidan av frackjackan så att den sitter direkt över axeln. Med lite justeringar så fäster den direkt och glider inte ner det minsta!

Här är en länk till det första inlägget om band med magneter.

Resa med historia

Den här veckan har inneburit en resa i jobbet för att hålla anställningsintervjuer för tjänsten som soldathemsföreståndare för Jämtlands fältjägarkår i Östersund och I 21 i Sollefteå. Hjärtevärmande att få bidra tilll omstarten av fältjägarna, för mitt släktnamn kommer från en Åsell som bytte efternamn då han blev fältjägare.

Nästan lika roligt är att bo på Hotel Gamla Teatern – för under en paus i intervjuerna som hålls i utrymmena bakom scenen hittade jag uppgiften om att hotell inte var husets första syfte: allt började som Goodtemplarhuset i Östersund för IOGT!

Ordenshuset byggdes 1883, men efter att teatern brann ner 1886 började IOGT hyra ut delar för teater, en konstform som hade sin storhetstid fram till andra världskrigets utbrott i Sverige: så småningom filmvisning och mycket mer, bl.a. boxning och brottning(!). Detta pågick till 1979 när Storsjöteatern invigdes – då blev snabbt den gamla teatern omnämnd just så i folkmun. Några år senare blev huset ombyggt till hotell, under överinseende av Jämtlands Läns Museum.

Roligt att oförhappandes hitta en ordenskoppling och IOGT har en fascinerande historia: åren runt 1910 hade man över 100 000 medlemmar i Sverige, för att 60 år senare helt skrota ordensritualer och gradband m.m. vid samgåendet med NTO och är sedan dess inte en orden annat annat till sin förkortning.

EDIT: Jag satt och tittade på ritningen och ser i nedre högra hörnet att ”Sällskapet GV” har den lokalen. Hm. Vad är det? Söker och hittar Gamla Östersund. Årsskift 2011 där kapitlet ”Sällskapet Goda Vänner (GV)” börjar på s. 117. Söker vidare och hittar att ”Ordenssällskapet Goda Vänner” ännu har en adress, den ordenslokal på Frösön som man enligt boken ordnat efter att man var tvungen att flytta ut ur Gamla Teatern 1986. Ännu ett lokalt ordenssällskap som flugit under radarn, det har ingen webbplats och jag har aldrig hört talas om det, så en uppgift för mig blir att lägga till det på arnell.cc. Någon som vet mer? Hör av er!

Övrigt i veckan är att det i tisdags lanserades en ny version av kungahuset.se, vilket phaleristica har skrivit mer om från ett faleristiskt perspektiv. Väl värt att utforska!

Hovkalender 2021 är nu också tryckt och går att beställa via riksmarskalkämbetet, med bl.a. listor över levande innehavare av H M Konungens medaljer. Här ovan ses KMO:s besättning.

Inlägget började i Arnell, och slutar där också: på min namnsdag den 29 mars har Lord Lovat, hövding över klan Fraser of Lovat, låtit meddela att klanen vore hedrad om Arnell (Jämtlandssläkten) – ett sextiotal individer – skulle vilja bära Fraser of Lovats tartan som vänner till klanen. Kuriöst, men väldigt hedrande och roligt.

Hot StuFF – medalj och hedersmedlem

Vilken lördagkväll! Sittning på Herrgår’n i Linköping för studentkåren StuFF som – efter coronafördröjning – äntligen fick fira 25 år, toppen på en jubileumsvecka. Med mig hem har jag inte bara minnen, utan diplom som hedersmedlem med en exceptionell handtillverkad medalj, i alla stycken ett förnämligt hantverk från StuFF:s studentombud. En akademisk medalj för mig att bära tillsammans med Östgöta nations i Linköping medalj i guld, som jag fick 1993 för kalligrafi och textning i nationens nya Liggare.

Den 26 oktober 2021 beslutade StuFFs styrelse att till StuFFs fullmäktige nominera tre personer som StuFFs hedersmedlemmar och det blev också fullmäktiges beslut den 8 december 2021: den förste kårordföranden för StuFF 1996/97, men även de sista kårordförandena för StuFF:s två föregångskårer 1995/96 vilka ledde sammanslagningsarbetet. Av olika skäl var dock de andra två förhindrade att närvara på helgens sittning – som nog var den bästa jag varit på hittills, med fina tal och inslag av LiHtösen och Linköpings Indiekör.

Mitt första studentkårsengagemang var i kårfullmäktige för LUSIL (Lärarutbildningens studentkår i Linköping och Norrköping) 1993/94 som företrädare för Grundskollärarsektionen (sektionerna hade mandat i kårfullmäktige utifrån antal studenter och sektionerna tillsatte platserna). Under våren stod det klart att LUSIL inte hade några kandidater till ny styrelse. Lite kris, eftersom vi den här tiden hade kårobligatorium: LUSIL skulle komma att uttaxera höstens terminsavgifter från studenterna utan att ha någon vid rodret. Universitets rektor var bekymrad. Lösningen blev att sektionsordförandena för de fyra största lärarsektionerna (Grus, Gysek, Slöjd och Nöff) och några ytterligare lärarstudenter, bl.a. jag, bildade interimsstyrelse hösten 1994 utan heltidsarvoderade med syfte att slå ihop spillrorna av LUSIL med SUL till årsskiftet. Studentkåren vid Universitetet i Linköping, SUL var – trots namnet – studentkåren för hum-sam-utbildningarna = all grundutbildning utom lärarutbildning inom fil. fak.

Skälet till att tanken uppkom var bl.a. att universitetet samtidigt beslutat ena den organisatoriskt spretiga filosofiska fakulteten. Över en rad år hade lärarutbildningen ett eget beslutsorgan, hum-sam ett annat, och TEMA som då enbart bedrev forskning hade ett tredje. Men det fanns ingen överordnat beslutsorgan för den samlade filosofiska fakulteten, att avhandla fakultetsgemensamma frågor och skiftet skulle ske 1 juli 1995. När vi kommit en bit in på hösten och LUSIL börjat rulla så smått, så insåg vi att det kanske skulle vara bäst att skjuta fram kårsammanslagningen till 1juli 1995 för att hinna återsstarta och synka mot universitetets förändring.

Jag tog grundskollärarexamen jul 1994 och fick förtroendet att arbeta heltid våren 1995 som utbildningsbevakare för att ytterligare öka trycket i LUSIL. Övriga kårstyrelsen kvarstod i sina ideella roller. Men efter att ha arbetat någon månad så insåg vi att tiden inte skulle räcka till, det var för stort arbete i förhållande till all verksamhet som skulle återstartas och framdrivas att även hinna med sammanslagningen. Därför sköts den fram ytterligare ett år, och under det året var jag kårordförande. Det tror jag var klokt. 1995/96 var ett bra år där LUSIL och SUL hann lära känna varandra som kårer, förstå varandras egenheter och hitta bra kompromisser kring hur StuFF skulle organiseras. Därför väldig roligt att StuFF hållit i 25 år – det är den kår som längst tagit hand om filosofiska fakultetens studenter sedan Linköpings universitet bildades 1975.

Sedan StuFF bildades har lärarutbildningen över åren ibland varit en del av filosofiska fakulteten, ibland ett eget delområde. Nu är tydligen Utbildningsvetenskap på väg att bli en egen fakultet inom Linköpings universitet, och frågan är vad som händer då med StuFF. Kanske LUSIL utklyvs ur StuFF igen – men tills dimman klarnar i fakultetsfrågan siktar jag in mig på StuFF 50 år 2046…

Magneto eller Ett tilldragande sätt att bära utmärkelser

Den gode Stefan Bede har ytterligare experimenterat med olika sätt att hålla utmärkelser på plats (Del ett, Knapp och kardborre i nacken). Den här gången handlar det om starka magneter(!) och ett gradband i ett ordenssällskap: sådana bärs utanpå frackrockens slag.

Del två i serien ”hur få grejerna på plats så att jag kan fokusera på att ha trevligt” är ett mycket lyckat test med neodymmagneter. De beställde jag online från alerma.se med artikelnr 09.C046. Supertunna och mycket kraftiga. Den ena tejpas med silvertejp under kragen så långt ner som möjligt och den andra följaktligen på baksidan av bandet så högt upp som möjligt. Sedan är det bara att ta på sig frackjackan och sedan klickar bandets magnet fast sig och sitter stenhårt under hela kvällen. Två magneter inkl. frakt 150 kr.

Lyckade prov och försök, där en liten fastsydd tygficka för magneterna kanske skulle kunna vara en långsiktigare lösning.

Det skulle vara möjligt att ha flera magneter än två, om man bara får polariteten rätt genomgående, så att + möter -. Det skulle ex. kunna betyda att man skulle kunna fästa ett medaljband mot skjortan med magneter och att sedan koppla på fracken och gradbandet, fast möjligen blir det för låst, skjortan och frackrocken behöver kanske kunna röra sig olika inbördes när man rör sig. 🤔

En annan fundering är att det där skulle kunna fungera för gradband inom ordenssällskap som bärs en écharpe, från axel till höft, vilket ofta är de högre graderna. Från bl.a. Stora Amaranterorden har jag tidigare sett att sådana kan halka runt lite och i värsta fall glida av från axeln, inte minst vid dans.

Det viktiga är dock att fortsätta experimentera och försöka hitta ytterligare fiffiga och eleganta lösningar, även om de kan vara okonventionella. Allt som bidrar till att fler bär utmärkelser snyggt och rätt måste ses som vällovligt.

Mina dynastiska ordnar

Jag har på senare tid fått flera frågor om de dynastiska ordnar jag erhållit. Jag har inte gjort så stor sak av det, men för tydlighets skull vill jag för en bredare krets nämna att jag sedan en tid lämnat dem bakom mig, av flera skäl.

Det betyder inte att jag ändrat min syn på denna typ av ordnar: de har fortsatt en viktig roll att spela ur andliga, karitativa och kulturella perspektiv – men för andra, inte för mig.