Ordenshärold vid Kungl. Maj:ts Orden

Som följd av Belöningsreformen och ökade behov av handläggning av ordens- och medaljförslag m.m. har ordenskansler vid Kungl. Maj:ts Orden (KMO) gett undertecknad förtroendet att fr.o.m. 1 januari 2023 övergå från timarvodering till att heltid vid KMO i en nyinrättad tjänst. Under de första tre månaderna tjänstgör jag halvtid vid KMO och halvtid som biträdande generalsekreterare för Svenska soldathemsförbundet för att lämna över till min efterträdare där.

Det blir också ett byte av titel – från ordensamanuens till ordenshärold. I arbetet som ordensamanuens 2018-2022 har web/kommunikationsfrågor varit en delmängd och förhållandet kommer att öka något i den nya rollen. Tanken uppstod därför att utse en ordenshärold (i stället för den sedan i maj lediga titeln ordenshistoriograf): kommunikation var och är en viktig del av häroldens funktion.

Härolderna vid Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden indrogs med 1952 års ordensstadga efter att ha varit vakanta sedan 1800-talet, men det fanns två härolder (för Serafimerorden) vid KMO fram till 1974. Härolder vid KMO under Gustaf VI Adolf var i ena spåret protokollsekreteraren och kammarherren, herr Erik Torstensson Uggla 1961-1974, före det byråchefen, friherre Göran von Otter 1956-1961, före det förste beskickningssekreteraren och kammarherren, greve Gustaf Bonde 1949-1955. I andra spåret var det kammarherren, friherre Frederic Rudbeck 1950-1974, som alltså innehade uppdraget i hela 24 år – längst tid hittills.

Ser vi längre tillbaka, så har Jesper Wasling gjort en läsvärd exposé över härolder i Sverige och i Kungl. Maj:ts Orden (undersidor via menyn till höger) – för den som vill fördjupa sig ytterligare, så har han även skrivit boken Medeltidens härold: diplomat, konferencier och arkivarie.

Under 00-talet hade jag förtroendet att vara persevant (junior härold) i Svenska Heraldiska Föreningen, under 10-talet härold i ett ordenssällskap, så det finns lite att bygga vidare på, vid sidan av erfarenheter och kunskaper kring web/kommunikation. En nåd att få arbeta på heltid med faleristik och väldigt glädjande att häroldstiteln åter tas i bruk i Sverige efter nära 50 års vila.

Höga slottets faleristik

Som tonåring läste jag mycket science fiction och en minnesvärd bok är Mannen i höga slottet av Philip K. Dick. Boken utspelar sig i ett parallellt universum där Tyskland och Japan vann andra världskriget och där USA är delat längs Mississippi: en japansk västkust och en tysk östkust. För några år sedan kom The Man in the High Castle som tv-serie i fyra säsonger via Amazon Prime Video, baserad på boken men vidareutvecklad. Bland de exekutiva producenterna hittar vi Ridley Scott, som levandegjort en annan av Philip K. Dicks böcker på vita duken som regissör till filmen Blade Runner.

Serien är intressant – både ur perspektivet ”tänk om detta hade hänt”, men också genom att återge den rädsla som präglar en diktatur på alla nivåer och – därför – det stora mod som krävs för att kunna stå upp mot ett repressivt samhällssystem (oavsett ideologi),

Handlingen är förlagd till början av 1960-talet och de erövrade delarna av USA fordrar uniformerad militär personal: det finns också en militär spänning mellan Tyskland och Japan som supermakter i bräcklig allians. Därför har ovanligt stor möda lagts på ett realistiskt ordens- och medaljväsende till uniformerna utifrån en tänkt andra världskrigsseger för Tyskland och Japan 1947 med förlust för USA. I en välillustrerad artikel berättar faleristikern Peter Czink om hela processen. Intressant, eftersom det fordrar större kunskap och eftertanke än att göra som filmindustrin ofta gör när det kommer till faleristik: hitta på något helt nytt, helt fantastiskt – och helt overkligt.

(Den uppmärksamme hittar en liten svensk koppling – en pvpjtgb 9031 syns ibland, tillräckligt okänd för att kunna figurera som udda tysk eller japansk jeep.)

Forskning om ordenssällskap

I torsdags kom ett mail från ordföranden i Arla Coldins anslagskommitté för att meddela att Välgörenhetsnämnden i Arla Coldin, som förvaltar Stiftelsen Sten Lewenhaupts fond, dagen innan, på rekommendation av Anslagskommittén inom Arla Coldin, beslutat att tilldela mig 25 000 kronor. Motivationen lyder:

Jonas Arnell-Szurkos driver sedan år 1998 sajten http://arnell.cc. Här presenteras ett mycket stort antal ordnar som finns eller har funnits i Sverige. Den här typen av grundforskning är av stor betydelse för vidare framsteg. Arnell-Szurkos har också skapat en struktur för hur ordenssällskap skall betraktas, också en viktig insats för vidare forskning.

Oerhört stort och jag känner mig i lika delar hedrad och ödmjuk inför en sådan välvilja från Coldinu Orden när 25-jubiléet för sajten närmar sig. Vad göra med en sådan pekuniär gåva? Efter ett tämligen kort funderande har jag beslutat att hela beloppet kommer att gå vidare för att understödja forskning om ordenssällskap.

Svenska Frimurare Orden har forskningslogen Carl Friedrich Eckleff för forskning kring frimureri och bl.a. Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm som lämnar bidrag till medicinsk, psykologisk eller pedagogisk forskning samt Frimurarestiftelsen som primärt lämnar bidrag till forskning om åldringsvård. Även andra ordenssällskap har stiftelser och fonder för att understödja vetenskaplig forskning.

Det som saknas i Sverige är någon form av samlande arena för forskare/forskning om ordenssällskap. För närvarande verkar flera forskare som forskar på ordenssällskap för att bilda en ideell förening med syftet att skapa just detta. Förhoppningsvis kan detta vara en ”dragpeng” som kan dra till sig ytterligare donationer från andra ordenssällskap, privatpersoner och andra intressenter. Inriktningen är att kunna etablera föreningen innan årets slut. Mer information inom kort!


Cybersäkerhet – medalj i reklam

I oktober arrangeras varje år EU:s informationssäkerhetsmånad. I Sverige anordnar MSB och Polisen kampanjen ”Tänk säkert”. Syftet med kampanjen är att öka medvetenheten om informations- och cybersäkerhetsfrågor.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap

I dagens DN såg jag en annonsfilm inlagd i ett reportage: i ena versionen en kvinna, i andra versionen en man. Båda börjar på samma sätt: en närbild på en medalj som långsamt panoreras ut under det att text visas.

Medaljen visar I blått fält ett lejonansikte av guld, i munnen hållande ett hänglås av silver, skölden krönt. På medaljbandet står ”FÖR BYTE TILL SÄKRARE LÖSENORD”. Visserligen trycks aldrig text på riktiga medaljers band, det måste här vara gjort för att förenkla avläsning. Men inskriptionen är utformad som en riktig, symbolerna på medaljen är sinnrika. Bra research bakom medaljens utformning!

Det är intressant att en reklamsnutt börjar i en förtjänstmedalj; jag tror inte att jag sett det tidigare. Tankarna går osökt till om Belöningsreformen på något sätt ökat medvetenheten om ordnar och medaljer, om än aldrig så lite.

Och efter att ha klickat bort den aktuella sidan och dess reklam, så verkar det omöjligt att kunna återse den igen. Men på MSB:s YouTubekanal finns lite längre filmklipp på 30 sekunder med samma tema, den som bytt lösenord är värd en medalj. Glimten i ögat!

Och glöm nu för all del inte att byta till ett säkrare lösenord…

Kraschaner – öglenål med fjärilslås

Jag har tidigare skrivit om att sätta tränsar på frack m.m. för att kunna haka i kraschanernas vertikala trubbiga nålar – även vissa typer av montage för utmärkelser i band fordrar tränsar för långa horisontella trubbiga nålar.

I en Facebook-grupp såg jag igår kväll ett intressant sätt att fästa kraschaner: en metallögla som slutar i en spetsig nål att trä igenom frackrocken och som fästs på baksidan med ett fjärilslås. Alla ute i landet har kanske inte tillgång till en skräddare som vet hur man gör tränsar och i så fall skulle detta kunna vara ett alternativ.

Ännu inget svar kring vem tillverkaren är, uppdaterar inlägget i så fall. Om någon annan vet, skriv gärna en kommentar!

Brian de Bois-Guilbert – Sir ”Sam” Neill

Vad gör du på nyårsdagen? För egen del försöker jag se tv-filmen Ivanhoe – den sändes första gången nyårsafton 1982 på SVT, men har därefter visats på nyårsdagen, så något av en tradition.

”Sam” Neill – känd från Jurassic Park-serien – spelar tempelherren och preceptorn Brian de Bois-Guilbert och har uttryckt förvåning och glädje över att han ännu efter 40 år är Sveriges favoritskurk på nyårsdagen. Han brukar skicka en hälsning via Twitter till oss svenskar.

Sam Neills tweet nyårsdagen 2019

Skådespelaren har själv har fått två ordnar – dels fick han OBE, Officer of the Most Excellent Order of the British Empire (OffStbEmpO, Officer of Storbritanniska Empire-orden) år 1991, dels har han sedan 2007 varit Distinguished Companion of the New Zealand Order of Merit (DCNZM) (Kommendör av 1:a klass av Nya Zeeländska Förtjänstorden, KNZFO1kl).

Det intressanta är att Nya Zeeland justerade sitt ordensväsende 2009 för att bli mer lika det Storbritanniska ordensväsendet. Högsta klassen bytte benämning från Principal Companion till Knight Grand Companion och näst högsta klassen Distinguished Companion övergick till att benämnas Knight Companion – och de innebar också ridderskap/knighthood med titeln Sir/Dame. De som 2009 hade fått äldre utmärkelser erbjöds konvertera dessa till de nya klasserna och erhålla Sir/Dame.

”Sam” Neill valde dock att avstå en konvertering till Knight Companion + Sir, eftersom han upplevde det som en alldeles för stor ära. Jag tyckte det var oerhört synd, av två skäl: man kan själv inte alltid rätt bedöma sina förtjänster – om andra tycker att man är värd en utmärkelse, så gör man klokt i att acceptera och lite på att förslagsställarna ser förtjänster som man själv kanske inte kan uppfatta. Det andra är förstås att det varit fint om Sveriges favorit-riddar-skurk faktiskt hade blivit dubbad till riddare i verkliga livet.

MEN! Nu har det skett! Sam Neill har accepterat konverteringen och för några få dagar sedan dubbades han formellt till Knight Companion of the New Zealand Order of Merit av Nya Zeelands generalguvernör Dame Cindy Kiro. Nästan som en prequel till Ivanhoe – Brian de Bois-Guilbert slagen till riddare. 🙂

Arise, Sir ”Sam” a.k.a. Brian de Bois-Guilbert, och ta oss genom det som väl blir 42:a visningen av Ivanhoe nyårsdagen 2023…

Tack Mats L. för tipset om nyheten!

Lego 677 Knight’s Procession

Jag får ibland frågan var mitt intresse för riddare och ordnar kommer från, varpå jag svarar barndomen och alla riddarleksaker, riddarseriealbum om Prins Valiant och riddarlekar med andra barn. Bland riddarleksakerna fick jag som tioåring 1979 Legoset 677 Knight’s Procession. Det hängde inte ihop med något annat Lego och var lite för sig själv i lekarna – och jag har sålt mitt set vidare.

Men det är något med det där setet, som avviker från annat riddarlego: det finns ett YouTubeklipp som reflekterar och undersöker vad Knight’s Procession egentligen föreställer. Varför avsuttna riddare, varför procession, varför liten handdragen kärra, vad är lasten, vilka är de historiska referenserna som kan ligga bakom? Stora frågor bakom små färglada byggklotsar.

Order of Free Gardeners till Sverige

En Facebook-vän lade just upp ett intressant inlägg: han har blivit medlem i Order of Free Gardeners och fått de tre första graderna med mandat att bygga upp ordens verksamhet här i Sverige. Mycket spännande!

Ordens äldsta bevarade omnämnande är från 1676 i Skottland, där orden bildade ett tjugotal loger fram till 1849 när en storloge bildades. Orden blomstrade sedan fram till världskrigen, för att därefter krympa i Storbritannien ner till en enda loge år 2000. Däremot blomstrade orden utanför Storbritannien och orden har nu fått ny fart även i sitt ursprungsland.

Orden har vissa likheter med frimureriet, både i grader hämtade från hantverksgillena (lärling-gesäll-mästare), även genom ordens symbol, som består av passare, vinkelhake och beskärningskniv. Det är dock annat än frimureri.

Lite metall, lite tyg…

Foto: Andreas Philipsson 2022

I samband med Soldathemsförbundets styrelsemöte i Eksjö soldathem kunde två medaljer delas ut vid middagen i Trianon, som inte kunde delas ut vid förbundskongressen i våras. Dels förbundets medalj i guld för 10 förtjänstfulla år som förtroendevald och Kungl. Patriotiska sällskapets stora medalj i guld avsedd att bäras om halsen för hela 25 förtjänstfulla år som förtroendevald.

Foto: Andreas Philipsson 2022

Svenska soldathemsförbundets medalj instiftades 2020 och delades ut första gången 2021. Till dags dato har 24 guldmedaljer delats ut inom soldathemsrörelsen samt 2 silvermedaljer till lokala externa personer – inte helt ovanligt när man instiftar en medalj i en äldre organisation att det finns ett större antal välmeriterade personer som är värda en utmärkelse. Efter de två första åren kommer betydligt färre att utdelas per år.

Foto: Andreas Philipsson 2022

Men 2022 var också första gången som förbundet ansökt om att få dela ut Kungl. Patriotiska sällskapets medalj i guld. Det var år 1802 som Kungl. Patriotiska sällskapet fick Hans Majestät Konungens tillstånd att slå bärbara medaljer med kungl. krona och porträtt. Det är en av de äldsta icke-statliga medaljerna som fortfarande delas ut, och eftersom medaljerna bärs i anciennitetsordning förstår man att det är en högt skattad medalj. Men den är mer än så: Kungl. Patriotiska sällskapet har stått fast vid beslutet att en insats som är guld värd också faktiskt får en medalj i gediget guld. Svenska soldathemsförbundet har beslutat att då förtroendevalda eller anställda slutar efter minst 15 år, så kan förslag till denna medalj inlämnas.

På ett plan är det inte mer än lite metall, lite tyg. Men den symboliska betydelsen är så viktig. Det är så hjärtevärmande att se personer röras till tårar över att deras mångåriga slit är sett och bekräftat av andra, av de som föreslagit personen för medaljen såväl som de som fattar beslutet att utdela medaljen. Men även alla andra som kan se och uppskatta insatsens värde: det är verkligen en synlig klapp på axeln som skänker glädje både i stunden och blir ett minne att bära med sig.

Det känns därför otroligt fint att få vara en del av utdelandet av medaljer. Shoutout till vår styrelseledamot, batförv vid dåvarande AJB, idag regförv vid K 4, som väckte frågan i förbundet.

J.R.R. Tolkien – ordnar och medaljer

I dagarna har serien Maktens ringar haft premiär på Amazon Prime Video – en tv-serie som bygger på de böcker som Tolkien skrev efter Ringarnas herre (a.k.a. Sagan om ringen) men som handlar om tiden före, beskrivet i ett antal böcker.

Vilka ordnar och medaljer fick Tolkien? H.M. Drottning Elisabeth II utnämnde språkprofessorn 1972 till Kommendör av Storbritanniska Empire-orden (CBE, orden buren om halsen) for services to English Literature, ett och ett halvt år innan han gick bort.

Men han var officer under första världskriget – fick han inte något för det? Efter lite undersökning tycks det som att han var berättigad att erhålla The British War Medal och The (Inter-Allied/Allied) Victory Medal, eftersom han hade flera månaders fronterfarenhet 1916 vid Somme.

Medaljerna tycks inte finnas upptagna i personalakt och det är inget han tycks ha burit. Jag har inte kunnat företa någon förstahandsforskning själv kring detta, men andra har skrivit att medaljerna saknas i akten och att de inte tilldelades officerare per automatik: Tolkien kanske valde att avstå(!) medaljerna.

Det talas och skrivs om att Tolkiens erfarenheter under första världskrigets skyttegravar är klangbotten för Ringarnas herre. På svenska finns ett mycket läsvärt blogginlägg Ringbärarens börda – Frodo Baggins och återanpassning som beskriver Ringarnas herre ur ett krigsveteranperspektiv med lite nytt ljus på Frodo, Sam och Tolkien, skrivet av Lisa Mobrand, fältpräst Mali05 och Mali09.

Om det är så att brittiska officerare kunde säga nej till The British War Medal och The Victory Medal – vad säger det i så fall om Tolkien? Tolkien, som förlorade i stort sett alla sina nära vänner under första världskriget, som var sjuk under en period och konvalescent medan hans vänner och soldater fortsatte att strida och stupa.

Kan det vara så att han hade svårt att känna äran av att ha stridit (The British War Medal), sötman av att ha segrat (The Victory Medal) – och därför avstod medaljer? Går det att dra ytterligare en linje mellan författarens krigsupplevelser via de (möjligen) undanbedda medaljer och Frodos svårighet att komma hem och komma till ro efter Ringens krig?