Neptunigaffeln vid Tullgarns slott

Foto: Enikö Arnell-Szurkos 2020

Av och till har jag besökt omgivningarna vid Tullgarns slott, men först nu lade jag märket till något plågsamt uppenbart, när min fru pekar upp på en bergsknalle och undrar ”Vad är det där?”

Jag måste ha passerat förbi Neptunigaffeln minst tio gånger utan att ha noterat den… Och det är alltså något som hör samman med sjöordenssällskapet Neptuni Orden, som är hemmahörande på Skeppsbron i Sjöfartshuset.

Om fenomenet med sjöordenssällskap som planterar kors och gafflar har jag skrivit om tidigare. Även Bellmanska Augusti Orden gjorde utfärder runt 1800 vars minne bevarats genom hällristningar.

Den aktuella gaffeln planterades den 2 augusti 2014 vid sommarloge med eskader (bild) i samband med att bryggan renoverats klart, som ersättning för den sjunde utplanterade Neptunigaffeln år 1839.

Neptuni Orden har på sin webbplats en lista över utplanterade Neptunigafflar, vilket är bra: det gör att det är möjligt för den som söker information om vad man stött på i naturen att faktiskt hitta och förstå sitt fynd.

Jag hoppas att det i sin tur kan leda till att fler av de utposterade minnesmärkena kan få stå kvar, för det är bekymrande att de vandaliseras. Det finns ett mänskligt behov av att skrika ut sin lilla korta existens över evigheten, vilket får oss att rista runor i Egypten, tälja in initialer i trädstammar, tagga byggnader med sprayfärg – och att högtidligt plantera kors och gafflar till minne av fester och seglatser. Så packa picknick-korgen, ta med dig en vän, sätt dig vid ett sådant minnesmärke – och gör det istället till en levande minnesplats för dig också.

Författaren, som vanligt i färd med en överförklaring. Foto: Enikö Arnell-Surkos 2020

Hemliga sällskap

Vid besök på en ICA Supermarket fastnade ögonen i tidningshyllan på vidstående tidskrift. Det visar sig vara en engångsinsats, ett översättning av Newsweek Special Issue. Redan orden i den svartgula cirkeln på framsidan antyder att vi inte har något djuplodande att vänta – det är en ytlig historisk översikt som tar upp de vanligaste myterna om Tempelherreorden, frimurare, druider, Skull & Bones, Illuminati, Bilderberg-gruppen et.c., men snyggt producerat och lite roligt på s. 52-53 om olika konspirationsteorier. Kanske lagom för hängmattan på sommarlovet.

Det som är tråkigt är att det inte finns någon svensk koppling. Det skrivs om frimurare men inte om Svenska Frimurare Orden eller någon av de mindre frimurargrenarna i Sverige, det skrivs om druider men inget om Svenska Druidorden (tidigare Förenade Gamla Druid Orden) eller Druid Orden Scandia. Och när det gäller konspirationer kring Palmemordet – varför inte ta upp det som Bo J. Theutenberg nyligen publicerat?

Johanniterorden i Sverige 100 år – och ny webbplats

undefinedFör 100 år sedan, år 1920, bildade de svenska medlemmarna av Tyska Johanniterorden en egen avdelning, och i år högtidlighålls detta. Johanniterorden i Sverige har uppdaterat sin webbplats till ett helt nytt och fint utseende, men det finns också en intressant artikel som pdf författad av professor Henrik Edelstam och bitr. statsheraldikern Carl-Michael Raab, som beskriver hur det gick till när den svenska grenen bildades. Väldigt intressant och läsvärt!

Som vanligt kan det vara angeläget att påminna om att det i Sverige finns flera olika ordnar som kallar sig Johanniterorden, men den enda äkta riddarorden är Johanniterorden i Sverige, som står under H M Konungens Höga beskydd. Läs mer här!

300 000 läsningar!

Wow! Ser att räkneverket gick över 300 000 läsningar den 8 juli, sedan starten 2012. Det är runt 70 läsningar om dagen i genomsnitt som läst någon av de 570 inlägg jag hittills gjort.

Inte illa för ett ganska smalt ämne som faleristik. Och så roligt att kunna nå så många fler än en bok eller två hade kunnat göra. För skälet till att jag började blogga var att en av de riksdagsledamöter jag arbetade för 2012 hade svårt att få trafik till sin blogg. ”Hur svårt kan det vara?” tänkte jag…

Stort tack till alla läsare, för alla kluriga frågor, kommentarer och uppslag! De håller mig sysselsatt och en hel del av dem blir inlägg, fler till glädje. Allt sporrar mig att fortsätta.

Tack också till min familj, särskilt Enikő, som har fördragsamhet med en hobby som ibland kan göra mig mer än lovligt uppslukad och försjunken. 🌞🎖

MUCK 2020 – FMGUSM 2020

I mitt instagramflöde finns ett stort antal förband och soldathem, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på mitt jobb. Just nu är det MUCK för många, det är så fina bilder från olika medaljutdelningar av FMGUSM/Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj i silver (tidigare känd som FMvplSM/”Värnpliktsmedaljen”), och det dyker även upp en del andra medaljeringar i flödet. För den som inte är inne på Instagram vill jag dela med mig av några bilder. Håll till godo!

…men hur gick det med Kjell vid P 7, som figurerade i sociala medier för ett tag sedan?
(https://www.instagram.com/tv/B_4e0r9jOaD/)
(https://www.instagram.com/tv/B_92hBWjgwB/)
Jo:

Hedersriddaren Fantomen

undefinedInternet är en lustig sak; man hittar ibland saker som man inte letat efter. När jag som vanligt googlade runt lite kring riddare och riddarordnar så kom det här upp. Ett nummer av Fantomen, som innehåller avsnittet ”Skatten från Rhodos”. Jag kunde inte låta bli, utan gick in på Tradera och lyckades hitta ett ex. som jag köpte. Idag kom det!

Äventyret handlar om den första Fantomen och det förklarar också hur Fantomen fick sitt namn. Som det godas förkämpe blir Fantomen förstås dubbad till hedersriddare av Johannes Döparens broderskap.

Stormästarens namn nämns inte, men den 1:e Fantomen ska ha levt 1516-1566, och han blev Fantomen vid 20 års ålder 1536. Det sammanfaller med stormästaren Fra’ Juan de Homedes, som var stormästare 1536-1553.

Tidningen är nummer 6, 1980 vilket kom kort efter min 11:e födelsedag, men det här numret missade jag. I slutet av 1980 blev jag medlem i Fantomenklubben, men läste egentligen inte Fantomen så mycket därefter. Så mycket roligare att hitta en faleristisk anknytning i vuxen ålder, på liknande sätt som detta

Svart faleristikpaket i covid-tider

Utmärkelser, utmärkelser. Det finns inte så mycket att skriv om i coronatider, men i dag kom i alla fall ett paket från Medaljmäster.

Utomlands bär man normalt sett endast en utmärkelse om halsen till både frack och smoking: de av lägre rang bärs som miniatyrer. Enkelt! I Sverige kan man sedan länge bära upp till tre utmärkelser om halsen till frack (egentligen ”högtidsdräkt med öppna slag”), men endast en till smoking. Det gör bärandet lite mer komplext, och det följande försöker visa hur man kan göra för att få bärandet att fungera.

Detta är det jag i normalfallet burit:

Runt halsen:
Kungliga Patriotiska sällskapets stora medalj i guld (PatrSstGM)
Påvliga Heliga gravens ordens förtjänstkors av 2:a klassen (PåvlHGO:sFK2kl)

På bröstet:
Mindre tjänstetecknet för tjänsteman vid Kungl. Maj:ts Orden
Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj i silver (FMGUSM)
Upplands försvarsutbildningsförbund förtjänstmedalj i silver (UppffbSM)
Frivilliga Skytterörelsens hedersmedalj i silver (FSRHSM)
Kungl. Nederländska Vandringsförbundets Nijmegenkors i brons med krona (NedNijBkmkr)

Det går alltid att bära en till tre halsutmärkelser och ha samma fasta montage för miniatyrer och bröstutmärkelser i original, det är så jag haft hittills. Det betyder att om man bär smoking, så får man avstå att bära en till två halsutmärkelser, eftersom man bara kan bära en om halsen, allt annat lika. Om man vill flytta en halsutmärkelse till miniatyr – vad får det för konsekvenser?

Förändringen:
Genom att välja att bära PåvlHGO:sFK2kl som miniatyr (med dess kraschan), så behöver jag i normalfallet till frack inte bära annat än PatrSstGM runt halsen (som är i högst av rang av det jag har om halsen), miniatyrerna samt kraschanen.

Att ha den ”lägre” halsutmärkelsen som miniatyr fungerar även bättre till smoking: då bärs endast en halsutmärkelse samt miniatyrer. Det förekommer utomlands att miniatyrens ordenskors är utformad som en kraschan om den aktuella klassen innehåller kraschan: genom miniatyrens utformning är kraschanen inte nödvändig, och bärs heller inte till smoking i Sverige, däremot kan det numera förekomma utomlands.

Om jag framöver bevistar en tillställning arrangerad av Påvliga Heliga gravens orden, så kommer jag att bära PåvlHGO:sFK2kl om halsen (med kraschan) för att fullt ut visa att jag hedrar betydelsen av den utmärkelse jag fått, men väljer då i övrigt originalen på bröstet så att jag inte bär både utmärkelsens miniatyr och original om halsen vilket vore fel. Därmed tror jag att bärande av mina utmärkelser för olika tillfällen och olika klädnad är löst.

Miniatyrer är numera så vanligt buret att det nästan är bortglömt att de egentligen är substitut för originalen. Eller annorlunda uttryckt, miniatyrer är idag normen där originalen tidigare var norm. I den mest ursprungliga och formella tanke så är originalen – originalen. De kan alltid bäras, och de behöver bäras om olika bärandesätt ska vara funktionella i Sverige.

Montagets stil? Om man nu verkar vid KMO kan det kanske vara idé att pröva preussisk montering, vilket har kommit att kallas hovmontering, i stället för vanlig montering – det är ett sätt att montera utmärkelser som inte är så vanligt ens vid hovet längre. Medaljmäster har gjort ett bra arbete och det är gott att han visar kapaciteten att även göra denna ovanligare typ av montage.

Men för preussisk montering slogs jag av att en utmärkelse i band på bröstet borde tas bort, så att inte utmärkelserna måste monteras med mycket överlappning för att få rum: jag tror att det är bättre att rensa något i rabatten än att bära allt man fått. Av silvermedaljerna är FSRHSM lägst, men högre än ett bronskors. Jag värderar dock NedNijBKmkr högt eftersom det gav mig mycket på ett personligt plan att gå marschen – två gånger. I båda fallen har samma person figurerat som förslagsställare respektive inspiration: personen hedras vad jag än väljer, så det står mig lite mer fritt att välja efter eget behag. Av det skälet får NedNijBKmkr stanna kvar och det ger också en symmetri till montaget.

Särskild uppskattning till Medaljmäster som har återställd både original och miniatyr av FSRHSM till fint bärbart skick med nya band och säkerhetsnålar. Det hade jag inte väntat mig, men det visar kanske en fin känsla för utmärkelsernas betydelse och värde oavsett om de ingår i ett montage, eller om tiden är kommen att låta dem vila hemma.

%d bloggare gillar detta: