Svenska Faleristiska Föreningen

Den 6 mars 2018 samlades en handfull faleristiskt intresserade i Gamla stan för att bilda en förening som inte har återinförandet av de svenska riddarordnarna som syfte, utan att lyfta fram faleristiken i sig.

Föreningen har haft en långsam och försiktig start, men är nu mer stabilt grundlagd. Målsättningen är att vara en mötesplats för alla som är intresserade av ordnar och medaljer.

I föreningen finns bland annat personerna bakom medalj.nu, samt bloggarna phaleristica, silvermedaljen och medaljBlogg. Bloggaren jonar242 är revisor.

Mer information kommer att följa på http://faleristik.se/ som i skrivande stund är under uppbyggnad.

Annonser

NeapS:tGO i ny bok av Guy Stair Sainty

Nu är det över tio år sedan Guy Stair Sainty gav ut sitt magnum opus World Orders of Knighthood and Merit, men pennan vilar inte för det. Guy skickade just en ping om sin senaste bok: The Constantinian Order of Saint George. Den publiceras av Boletín Oficial del Estado, vilket är intressant.

I Sverige finns en handfull riddare av den spanska grenen av kungl. Neapolitanska Konstantinska Sankt Georgsorden som Guy är vicekansler för: trots att den är strikt reserverad för katoliker finns även en svensk evangelisk-luthersk hedersriddare av orden. Boken har lägre pris fram till 28 december – inte gratis, men ett intressant tillskott i vilken faleristisk bokhylla som helst.

Serafimerbaneret i procession?

img_0131Den som varit inne i Serafimerordens sal i Kungl. Slottet ser det magnifika Serafimerbaneret till höger när man kommer från Svärdsordens sal. Det skänktes 1809 av kung Karl XIII, men färdigställdes och togs i bruk först året därpå då den nya befattningen banerförare inrättades.

Banerföraren räknades till överofficianterna vid Kungl. Maj:ts Orden och bar under tjänst i äldre tider en blå vapenrock och mantel, en kyrass av stål samt en hjälm med vit fjäderbuske av strutsfjädrar. Befattningen avskaffades 1952 efter kung Gustav V:s begravning, men Serafimerbaneret ska enligt uppgift ikväl ha använts under Gustav VI Adolfs begravning.

Baneret består av en tvåflikig duk som hänger vertikal från en korsformad stång. Duken pryds av Serafimerordens härskri IHS omgivet av serafer. Färgerna är vitt och svart vilka är ordens färger, vilket även var färgerna på serafimerdräkten som riddarna bar senaste gången 1844 i samband med Karl XIV Johan:s begravning.

Baneret ställs fram vid olika ceremonier inom svenska kungahuset såsom dop, vigslar och begravningar. Det förs även i statschefens begravningsprocession, eskorterat av en hedersvakt. Tidigare användes det även vid kröningar och dubbningar.

Baneret –  vars duk idag är en fotoreproduktion då den äldre duken bedömts för skör – är en imponerande pjäs och stången är tung, i och med att den är grov och ornamenterad. Dagens fundering (från feber och förkykningssängen): hur kunde baneret bäras i procession? Kanske läsaren redan vet svaret, men inte jag. Efter sökningar i bildmateriel hittade jag dock inte hittat något. Men på Filmarkivet blir det träff.

Under Oscar II:s begravningståg ser man både hur Serafimerbaneret och även Riksbaneret bärs. Man kopplar helt enkelt på två stänger till, så att stängerna liknar en tripod. Filmen är knappt en kvart lång och mycket intressant i sin helhet: den består av flera ihopklippta sekvenser och kameravinklar. Inte helt kronologiskt sammanfogat, ibland förekommer hopp i processionen, men 00:52 kommer Riksbaneret i sorgflor i bild, direkt efter katafalken, följt av svenska kungligheter och utländska statschefer. Efter bl.a. drabantvakt i Karl XII:s uniform, kungens sadlade livhäst överlagd med svart schabrak, följt av rikshärolden m.m. kommer Serafimerbaneret i sorgflor 2:00. Därefter ett antal personer som på olika pallium verkar bära kungens ordnar. Serafimerbaneret syns igen 5:09-5:18, tydligt svept i sorgflor. 7:46 återkommer Riksbaneret, 10:12 Serafimerbaneret, 10:21 Riksbaneret, 11:53 Serafimerbaneret, 12:27 Riksbaneret, därefter skymtar de förbi innan filmen är slut. Mycket intressant, en inblick i den oskarianska erans ceremoniel. Efter mer sökande hittar jag en motsvarande film av Gustav V:s begravningståg på YouTube. Här lyckas jag bara se Riksbaneret, som dock inte har sorgflor. En av många olikheter, blev bl.a. lite förvånad över att man då använde Karl XI:s uniform i stället för kanske mer passande Karl XII:s uniform på drabanterna. Men gåtan blev löst.

MOC, jag och ryktena…

Av olika skäl var jag inne på Wikipedias artikel om Militare Ordine del Collare dei Sant’Agata di Paternò (MOC) för en stund sedan: där finns en lite udda formulering kring mitt namn. När jag tittade i redigeringshistoriken såg jag något som fick mig att baxna (högerspalten). Det är rent tröttsamt med den ryktesspridning som uppenbarligen förekommer i och kring MOC rörande mig, och att den nu når försök att kleta fast något på Wikipedia är groteskt. Dumheterna kan inte stå oemotsagda längre.

Rent principiellt är det helt ovärdigt den som vill kalla sig riddare (eller dam) av en riddarorden och blir en tydlig indikation på att man i och kring MOC inte helt förstår vad ridderlighet handlar om. Aspirerar du på att vara riddare eller dam – snacka inte skit! 

En del av ridderskapets kärna är att kunna uppföra sig, och dit hör ett mått av integritet och diskretion. Även om man får reda på rykten som kan vara besvärande för någon part, så är man noggrann med att behålla sådana för sig själv. Kontrollera och verifiera själv det som presenteras som sanningar och fakta. Ytterst få personer i eller kring MOC har sorgligt nog någonsin pratat med mig och bildat sig en egen uppfattning om mig, mina ställningstaganden och det som hände 2003-2005. Tyvärr.

Bara ett ytterligare klipp ur högen av det jag fått mig till del över åren kring den interna diskussionen och hur den kommuniceras till utomstående via e-mail:

”/…/ Jonas Arnell’s hemsidor där han skriver illa om oss. Han gör det eftersom han inte fick MOC gratis eftersom han ansåg sig vara så fin att han inte skulle behöva betala. Vi har också mailmeddelanden från honom där han intygar att MOC är äkta (dvs innan han blev sur på oss).”

Jag skriver inte illa om MOC – jag har prövat MOC:s egna framförda fakta mot allmänt accepterade definitioner av kungahus och riddarorden och kommer fram till en slutsats som MOC inte delar. Om granskningens slutsats inte gillas av MOC, så är det inte testaren/jag som bär skuld – det är antingen definitionerna det är fel på, eller orden… Jag anser mig inte vara så fin att jag ska ha någon gräddfil. Och det finns absolut ca 15 år (sic!) gamla e-mail där jag utrycker mig positivt om MOC, vilket jag återkommer till nedan.

Vid sidan av frågan om furstehuset är ett furstehus, så agerar MOC på ett sätt som på många punkter är det rakt motsatta mot äkta riddarordnar. Jag har i något fall  framhållit det anmärkningsvärda i detta, och i en diskussion på medalj.nu sommaren 2018 framhöll jag – utan ironi eller sarkasm – att MOC bara behöver göra det rakt motsatta mot vad man gör idag, så skulle man komma avsevärt närmare erkännande.


Jag är aldrig ute efter att sätta dit någon, varken enstaka ordnar eller – minst av allt –  enstaka personer. Jag försöker alltid – när jag mött personer iförda oäkta riddarordnar eller medlemmar av oäkta riddarordnar – uttrycka mig vänligt och hövligt: som jag vill bli bemött, bemöter jag andra.

Om riddarordnar har diskuterats, så har jag redogjort för hur en äkta riddarorden definieras och vilka ordnar som uppfyller det, och då kan det kanske hetta till. Men på det principiella planet – fortfarande inte på det personliga planet. Utifrån principerna testas ordnar, och det leder till ståndpunkten att somligt är mer äkta och annat är det inte.

I princip har jag följt ICOC:s utgångspunkter, i kort sammanfattning att endast ett nu regerande eller tidigare regerande furstehus kan instifta riddarordnar. Som äkta furstehus menas de furstehus till länder som existerat vid tiden för Wienkongressen 1814 eller f.d. regerande furstehus vars suveränitet erkändes vid denna tid. Om inte furstehus är äkta – är orden inte äkta. ICOC:s definition ligger nära det som redan varit praxis mellan furstehusen länge och kodifierar med andra ord hur det redan är.

För att ta ett exempel: Kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden (PS:tMO). Denna orden kan ha funnits under ett antal år runt slutet på 1100-talet, och en tid därefter. Vi vet inte helt säkert, därför att den tidigaste källan som är bevarad idag såvitt jag vet är en bok utgiven 1602 av en portugisiskt cistercien vid klostret i Alcobaça, som återger äldre ordensstadgar från 1205 som inte finns bevarat i original. Stadgan pekar i en formulering på att detta ursprungligen inte riktigt var en riddarorden, utan mer ett ridderligt brödraskap (irmandade). Det vi vet är att den sedan 1602 omskrivits som en stridande orden instiftad 1147 eller 1171, med den röda vingen i den gyllene solen som symbol, kompletterat med Sankt Jakobs av svärdet ordenskors, och i Portugal samt Spanien har man sett denna orden som en del av sitt ridderliga arv – ordens symbol förekommer på husfasader och äldre möbler, orden beskrivs i tryck från 1602 och framåt i hela Europa, även på svenska från 1700-talet och framåt.

Orden är (åter)införd 1986 som dynastisk riddarorden inom huset Braganza, vilket är Portugals kungahus. Detta sista är verifierbara fakta, och det alena räcker för att andra furstehus riddarordnar ska betrakta PS:tMO som en riddarorden. Om kungahuset hade rätt att (åter)instifta en dynastisk riddarorden som möjligen existerade och i så fall tillhörde en helt annan dynasti, det kan diskuteras. Men ICOC har valt att acceptera denna orden som en återupplivad ridderlig sammanslutning i registrets appendix, och det kan i mitt tycke vara en rimlig bedömning. Min egen spekulation är att PS:tMO existerade som ridderligt brödraskap från 1147 (baserat formuleringen återgiven 1602), som först långt senare knöts till den år 1171 instiftade Sankt Jakobs av svärdet orden (Sant’iago-orden). Det kan inte styrkas i dokumentation men skulle förklara PS:tMO ordenskors utseende samt ge bättre sammanhang i den tidiga historiken som den återges i senare källor.

Tittar vi på MOC, så visade en diskussion på medalj.nu under sommaren 2018 att ursprunget till den under 1800-talet instiftade orden är ett kungligt beslut kung Alfons III av Aragonien den 23 januari 1289 att förstärka garnisonen i borgen Santa Agueda på Menorca med 20 st beridna krigare (milites, inte riktigt samma sak som equites/riddare) som i gengäld får vissa ärftliga privilegier. Om tjugo från ön inte ställer upp, så ska man hyra in beridna krigare. Så långt beslutet, men hur projektet föll ut är inte klarlagt. Bevarat för eftervärlden är namnen på flera av dessa beridna krigare, men långt ifrån 20. Övriga vet vi inget om – antingen ärftliga beridna krigare, eller inhyrt folk, eller vakanser, därför dokumentationen saknas. De var alltså sannolikt inte riddare, de var möjligen inte 20 personer och det var inte instiftat som en riddarorden, inte ens som en ridderlig korporation (vilket MOC påstår, en glidning från den faktiska dokumentationen man själv presenterar). Det som därefter kan ha hänt är att dessa beridna krigare känt en nära tillknytning till borgens skyddshelgon och det kan ha utvecklats till ett andligt ridderligt brödraskap. Men borgen förstördes 1343 av kung Alfons brorson kung Peter IV. När ”kungahuset” ”återinför” MOC i första hälften av 1800-talet är det en helt ny orden, baserad på en i legender beskriven orden som med stor sannolikhet aldrig ens fanns.

Jag tog upp MOC och PS:tMO för att visa på likheterna i starten under medeltiden, men att det  fortsatta skeendet visar på historiens olikheter:

  • ett eventuellt ridderligt brödraskap, inte en riddarorden, dör ut och återuppväcks som en orden under 1800-talet av ett hus som inte betraktas som furstehus av andra furstehus: inte en riddarorden.
  • ett eventuellt ridderligt brödraskap, kanske riddarorden, dör ut och återuppväcks som en orden 1986 av ett furstehus som betraktas som furstehus av andra furstehus: riddarorden.

Det avgörande är alltså om furstehusets ställning, inte en historik som inte är helt säkert styrkt. Det handlar alltså inte om att vara sur, utan just i förväg fastställda principer för vad som är äkta och om man håller MOC mot dessa principer så blir det inte än äkta riddarorden.

Ett sätt att hantera detta är att uppdatera MOC genom att bejaka den historia som MOC själv tagit fram, och ändra ordens namn till ”Sankta Agatas av Menorca orden, till minne av kavalleriet vid borgen Sankta Agata” med startår 1849 eller liknande och släpper tanken på att det var en medeltida militär kedjeorden – för det är en anakronism om man lägger startår till 1289, det fanns inga kedjeordnar så tidigt. Nytt namn gör inte orden till äkta, men åtminstone riktigare i någon bemärkelse.

Men detta är kanske sidospår – kanske ska vi börja från början? Varför sprids det rykten om mig (än) idag?


Runt 2001-2002 upptäckte jag kungahuset av Mallorcas webbplats och dess orden Militare Ordine del Collare (MOC). Eftersom orden inte fanns etablerad i Sverige skrev jag inget om denna orden, vilket Web Archive från den 2 april 2003 visar.

Något år senare upptäckte jag att det nu fanns ett nordiskt storpriorat och av det följde att jag borde skriva om orden på min webbplats. Men var det en äkta orden och ett äkta kungahus? RNeapS:tJO R-RmstkNeapS:tGO RToskS:tSO R-RStbJohO m.m. Guy Stair Sainty skrev på sin webbplats Almanach de la Cour att så inte var fallet. Min webbplats speglar vad som finns i Sverige: utifrån det Guy Stair Sainty skrivit om orden placerade jag den på sidan om oäkta riddarordnar på min webbplats vilket Web Archive från den 7 oktober 2003 visar, jag har skrivit en kortare text om MOC, men det är inte markerat som Nyhet! utan har stått så ett tag.

Det föranledde dåvarande storprior i Skandinavien att ta kontakt med mig. Föga förvånande såg han sin orden som äkta och var missnöjd med placeringen som illegitim. Samtidigt var storprior mycket inbjudande och tillmötesgående och angelägen om att föra en diskussion. Storprior menade att Guy Saintys kritik var felaktig och försåg mig med ett stort antal dokument som skulle visa på kungahusets och ordens legitimitet. Jag förstod att det här var en charmoffensiv för att försöka beveka mig så att jag skulle skriva fram MOC som äkta.

Värt att notera: vid den här tiden var den ridderliga situationen i Sverige helt låst för icke-adliga svenskar. Inga svenska förtjänstordnar, inte Johanniterorden i Sverige, ännu inte några utländska dynastiska ordnar baserade i Sverige. Hade MOC en solid grund? Det var självklart kittlande.

Vi inledde en dialog och under denna tiden skrev jag flera positiva mail om MOC. Jag började gå igenom det omfattande material som den charmerande storprior försett mig med, för att kunna fatta ett gott beslut. Enligt Web Archive av den 4 december 2003 är rubriken MOC kvar, men texten är ersatt med följande: ”Mot bakgrund av att omfattande dokumentation har kommit mig tillhanda har jag beslutat att tills vidare stryka den text som tidigare lagts ut under den tid som jag undersöker frågan.” Dialogen med storprior fördjupades och jag var hembjuden till en framstående riddare för att träffa storprior: denne planerade för den första investituren på svensk mark, att äga rum i Riddarholmskyrkan. Den 12 april 2004 är även rubriken MOC och text bortplockad. Jag var uppenbarligen välvilligt inställd och hoppades en del på att MOC verkligen skulle visa sig vara äkta.

I samtal framhölls att jag kan bli riddare, ja kanske till och med rättsriddare, under ordens första investitur på svensk mark juni 2004 – men det fordrade viss skyndsamhet. Passageavgiften för rättsriddare var substantiell och för mig var det lätt att avböja med hänvisning till att jag året innan hade skiljt mig, vilket varit en törn för ekonomin. Jag kände mig tämligen uppvaktad under den här tiden och någonstans ville jag så gärna att MOC skulle visa sig äkta: men varningsklockorna ringde också allt starkare och jag insåg att om jag skulle falla till föga och antas i MOC eller lägga MOC som en äkta riddarorden på min webbplats innan granskningen var klar, så skulle det vara ett brott mot de principer jag i förväg satt upp.

Och det var sannolikt målet för MOC:s kontakt med mig. MOC skulle vinna på att ha mig som riddare och därigenom i förlängningen få mig att omskriva MOC som äkta på http://arnell.cc/ eftersom webbplatsen då på relativt kort tid fått en viss ställning som nav i ordensfrågor. Erbjudandet om att bli riddare kvarstod: eftersom jag inte var klar med analysen av dokumenten (men anade vartåt det lutade) så sköt jag den frågan på framtiden. Jag blev inbjuden som en av hedersgästerna till den första investituren, vilket jag tackade ja till.

Från central plats följde jag tillsammans med andra hedersgäster den första investituren på svensk mark i Riddarholmskyrkan, men den var av flera skäl är en besvikelse. Av trettiotalet kandidater som antogs bar runt 1/5 en oäkta riddarorden, varav det mest flagranta exemplet är en person som bar en miniatyr av en oäkta Gyllene skinnets orden (sic!). Orden förmådde uppenbarligen inte att hålla rent gentemot oäkta riddarordnar och höll därmed inte det mått jag vill sätta på en äkta riddarorden. Den 28 juni 2004 mailade jag storprior och tackade för att jag fått närvara vid investituren den 18 juni, samt meddelade:

”När det gäller frågan om mitt eget eventuella medlemskap i orden, så måste jag dock av flera skäl tills vidare avböja denna ära.”

Det var alltså inte så att jag blev sur för att jag inte fick komma med gratis, eller att jag nekades medlemskap, eller för att det handlade om prestige. Det var jag själv som tackade nej för att orden i slutänden inte höll måttet. I mailet framgår detta som bevekelsegrund för mitt beslut i ytterligare punkter.

Så småningom lade jag åter upp MOC på sidan för oäkta riddarordnar samt mina slutsater av undersökningen av den omfattande dokumentationen på webbplatsen. Det ledde till en förnyad kontakt från storprior i början av november 2005, vilket efter en kort, intensiv korrespondens avslutades av mig i slutet av november 2005. Jag blev utsatt för ett synnerligen obehagligt försök att skrämma mig till att inte skriva om MOC som en oäkta riddarorden på min webbplats.

Så viktigt var det att jag skulle se ordens sida av saken och erkänna MOC som äkta riddarorden, att man först försökte charma mig och värva mig genom rättsridderskap, ridderskap, hedersgäst; när det inte gick, skrämma till tystnad. Sedermera har man uppenbarligen övergått till ryktesspridning som verktyg för egen skadereducering – och ryktena har sedan uppenbarligen blivit en visa i och kring MOC, numera även på Wikipedia – vid sidan av e-mail till intresserade av MOC.

Beklämmande, och i sin helhet visar hanteringen av en enda persons sakliga kritik mot MOC:s anspråk varför orden inte kan vara en riddarorden. Skäms.

Från Marie Antoinette till Griporden

Fältmajoren har hittat två intressanta notiser: dels att Sotheby’s hållen en unik auktion i Geneve, Schweiz där en rad smycken från Marie Antoinette auktioneras ut från furstehuset Bourbon-Parma. Tydligen var Axel von Fersen involverad i en del av detta. Bland alla smycken finns också två briljanterade ordenstecken som kommer från furstehuset Bourbon-Parma: kungl. Franska Helgeandsorden och kejs. Österrike-Ungerska Gyllene skinnets orden. Helt underbara, kolla länken!

Den andra notisen gäller ”Riddarorden Gripen” i Tyskland. Hela känslan i webbplatsen är att detta inte är en äkta riddarorden. Det som är svårgenomskådat är att storhertigliga huset Mecklenburg-Strelitz antyds vara stormästare i det att man listar de historiska stormästarna för Mecklenburgska Griporden. Men denna orden har ingen koppling till det Mecklenburgska huset.

– on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Pilandsbloggen

Skamlös rip-off sedan 2008 f.Kr

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

medaljBlogg

Faleristik för folket!

Gröna stubben

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Keysers Wapenbook

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Wearing Your Medals Wrong

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Under Wermlandsörnen

Tankar om det värmländska symbollandskapet

%d bloggare gillar detta: