Vitézorden 100 år 2020

Coronaåret är en sorg på många sätt: i den ridderliga världen berör det två ordnar som planerat att fira 100-årsjubileum i år – Johanniterorden i Sverige och Ungerska Vitézorden – och som fått ändra/skjuta på firandena.

Ungerska Vitézorden har tagit fram två minneskors över 100-årsjubiléet som medlemmar antagna senast 2020 är berättigade till, varav det ena är i band (som minneskorset 1970) och det andra är utan band.

Det tycks som att ordens generalkapten, H.K.K.H. vitéz Josef Karl von Habsburg, är mån om att förvalta ordens arv och sedan han tillträdde efter sin far H.K.K.H. vitéz Josef Arpad har flera förändringar gjorts med ordens ursprungliga intentioner i fokus.

Som bekant har det i orden funnits
– ärftliga riddare (berättigade till titeln vitéz, oftast där en anfader en gång mottagit tapperhetsutmärkelse under första eller andra världskriget),
– hedersriddare (riddare ad vitam, ofta icke-ungrare, ej berättigade till titeln vitéz annat än i särskilda fall) och
– ledamot (Vitézi Rend Nemzetvédelmi Tagozat, V.R.N.T., ”kulturell försvarare”, ungrare som inte kan härleda till anfader med tapperhetsutmärkelse, har använt ett ordenstecken utan det centrala upprättstående svärdet).

Den sista gruppen – ledamot/V.R.N.T. – har under året strukits, då kategorin inte fanns ursprungligen. De som fram till i år tillhört kategorin är nu överförda till kategorin hedersriddare. Även om kategorin är ett något senare påfund, så har tydligen ordenstecknet utan svärd funnits sedan tidigt 20-tal. Beredningen av förslag till Vitézorden m.m. skedde vid ungerska Försvarsdepartementet och man beslöt att ge ämbetsmännen vid departementet som arbetade med orden ett särskilt ämbetstecken. För det tillskapades ordenstecknet utan svärd, som kom att få en annan användning efterhand.

Under tiden som statlig riddarorden 1920-1944 blev det efterhand möjligt för personer även utan tapperhetsutmärkelse att bli ärftliga riddare. Så har varit fallet efter 1944 i mycket liten skala, men den kategorin kommer nog att öka. Det fanns över 20 000 medlemmar i orden 1944 men bara ett mindre antal av dessa ärftliga anspråk på medlemskap utnyttjas, och med tiden sluts också ättegrenar som har kunnat göra anspråk på en ursprunglig titel. För att orden ska kunna fortsätta verka är det av nöden viktigt att följa tidens skiftande skeden.

Neptunigaffeln vid Tullgarns slott

Foto: Enikö Arnell-Szurkos 2020

Av och till har jag besökt omgivningarna vid Tullgarns slott, men först nu lade jag märket till något plågsamt uppenbart, när min fru pekar upp på en bergsknalle och undrar ”Vad är det där?”

Jag måste ha passerat förbi Neptunigaffeln minst tio gånger utan att ha noterat den… Och det är alltså något som hör samman med sjöordenssällskapet Neptuni Orden, som är hemmahörande på Skeppsbron i Sjöfartshuset.

Om fenomenet med sjöordenssällskap som planterar kors och gafflar har jag skrivit om tidigare. Även Bellmanska Augusti Orden gjorde utfärder runt 1800 vars minne bevarats genom hällristningar.

Den aktuella gaffeln planterades den 2 augusti 2014 vid sommarloge med eskader (bild) i samband med att bryggan renoverats klart, som ersättning för den sjunde utplanterade Neptunigaffeln år 1839.

Neptuni Orden har på sin webbplats en lista över utplanterade Neptunigafflar, vilket är bra: det gör att det är möjligt för den som söker information om vad man stött på i naturen att faktiskt hitta och förstå sitt fynd.

Jag hoppas att det i sin tur kan leda till att fler av de utposterade minnesmärkena kan få stå kvar, för det är bekymrande att de vandaliseras. Det finns ett mänskligt behov av att skrika ut sin lilla korta existens över evigheten, vilket får oss att rista runor i Egypten, tälja in initialer i trädstammar, tagga byggnader med sprayfärg – och att högtidligt plantera kors och gafflar till minne av fester och seglatser. Så packa picknick-korgen, ta med dig en vän, sätt dig vid ett sådant minnesmärke – och gör det istället till en levande minnesplats för dig också.

Författaren, som vanligt i färd med en överförklaring. Foto: Enikö Arnell-Surkos 2020

Hemliga sällskap

Vid besök på en ICA Supermarket fastnade ögonen i tidningshyllan på vidstående tidskrift. Det visar sig vara en engångsinsats, ett översättning av Newsweek Special Issue. Redan orden i den svartgula cirkeln på framsidan antyder att vi inte har något djuplodande att vänta – det är en ytlig historisk översikt som tar upp de vanligaste myterna om Tempelherreorden, frimurare, druider, Skull & Bones, Illuminati, Bilderberg-gruppen et.c., men snyggt producerat och lite roligt på s. 52-53 om olika konspirationsteorier. Kanske lagom för hängmattan på sommarlovet.

Det som är tråkigt är att det inte finns någon svensk koppling. Det skrivs om frimurare men inte om Svenska Frimurare Orden eller någon av de mindre frimurargrenarna i Sverige, det skrivs om druider men inget om Svenska Druidorden (tidigare Förenade Gamla Druid Orden) eller Druid Orden Scandia. Och när det gäller konspirationer kring Palmemordet – varför inte ta upp det som Bo J. Theutenberg nyligen publicerat?

Johanniterorden i Sverige 100 år – och ny webbplats

undefinedFör 100 år sedan, år 1920, bildade de svenska medlemmarna av Tyska Johanniterorden en egen avdelning, och i år högtidlighålls detta. Johanniterorden i Sverige har uppdaterat sin webbplats till ett helt nytt och fint utseende, men det finns också en intressant artikel som pdf författad av professor Henrik Edelstam och bitr. statsheraldikern Carl-Michael Raab, som beskriver hur det gick till när den svenska grenen bildades. Väldigt intressant och läsvärt!

Som vanligt kan det vara angeläget att påminna om att det i Sverige finns flera olika ordnar som kallar sig Johanniterorden, men den enda äkta riddarorden är Johanniterorden i Sverige, som står under H M Konungens Höga beskydd. Läs mer här!

300 000 läsningar!

Wow! Ser att räkneverket gick över 300 000 läsningar den 8 juli, sedan starten 2012. Det är runt 70 läsningar om dagen i genomsnitt som läst någon av de 570 inlägg jag hittills gjort.

Inte illa för ett ganska smalt ämne som faleristik. Och så roligt att kunna nå så många fler än en bok eller två hade kunnat göra. För skälet till att jag började blogga var att en av de riksdagsledamöter jag arbetade för 2012 hade svårt att få trafik till sin blogg. ”Hur svårt kan det vara?” tänkte jag…

Stort tack till alla läsare, för alla kluriga frågor, kommentarer och uppslag! De håller mig sysselsatt och en hel del av dem blir inlägg, fler till glädje. Allt sporrar mig att fortsätta.

Tack också till min familj, särskilt Enikő, som har fördragsamhet med en hobby som ibland kan göra mig mer än lovligt uppslukad och försjunken. 🌞🎖

MUCK 2020 – FMGUSM 2020

I mitt instagramflöde finns ett stort antal förband och soldathem, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på mitt jobb. Just nu är det MUCK för många, det är så fina bilder från olika medaljutdelningar av FMGUSM/Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj i silver (tidigare känd som FMvplSM/”Värnpliktsmedaljen”), och det dyker även upp en del andra medaljeringar i flödet. För den som inte är inne på Instagram vill jag dela med mig av några bilder. Håll till godo!

…men hur gick det med Kjell vid P 7, som figurerade i sociala medier för ett tag sedan?
(https://www.instagram.com/tv/B_4e0r9jOaD/)
(https://www.instagram.com/tv/B_92hBWjgwB/)
Jo:

Hedersriddaren Fantomen

undefinedInternet är en lustig sak; man hittar ibland saker som man inte letat efter. När jag som vanligt googlade runt lite kring riddare och riddarordnar så kom det här upp. Ett nummer av Fantomen, som innehåller avsnittet ”Skatten från Rhodos”. Jag kunde inte låta bli, utan gick in på Tradera och lyckades hitta ett ex. som jag köpte. Idag kom det!

Äventyret handlar om den första Fantomen och det förklarar också hur Fantomen fick sitt namn. Som det godas förkämpe blir Fantomen förstås dubbad till hedersriddare av Johannes Döparens broderskap.

Stormästarens namn nämns inte, men den 1:e Fantomen ska ha levt 1516-1566, och han blev Fantomen vid 20 års ålder 1536. Det sammanfaller med stormästaren Fra’ Juan de Homedes, som var stormästare 1536-1553.

Tidningen är nummer 6, 1980 vilket kom kort efter min 11:e födelsedag, men det här numret missade jag. I slutet av 1980 blev jag medlem i Fantomenklubben, men läste egentligen inte Fantomen så mycket därefter. Så mycket roligare att hitta en faleristisk anknytning i vuxen ålder, på liknande sätt som detta

%d bloggare gillar detta: