Internationell kvinnodag – kvinnligt utmärkelsebärande

Medan män har goda möjligheter att bära ett större antal utmärkelser till sin högtidsdräkt (frack m.m.), så har kvinnor mer restriktioner till sin högtidsdräkt (afton-/balklänning m.m.). Innan vi går närmare in på detaljerna, så kan detta faktum vid en första blick synas ojämställt.

Det är då värt att reflektera över dräkterna: fracken är en tämligen oglamorös drapering, där utmärkelserna med färg, guld och silver livar upp helhetsbilden – de är på ett plan manliga smycken, manlig fåfänga. Aftonklänningen eller balklänningen är gjorda av finare material, vackrare färger och välskräddade hyllningar till kvinnan som ofta också bär smycken, guld och juveler. Skulle kvinnor bära lika mycket utmärkelser som män så skulle det skära sig mer i färg och ge ett överlastat intryck.

För den lägsta nivån, ”utmärkelser avsedda att bäras i band på bröstet”, bär kvinnor sin utmärkelse i rosett i stället för ett dubbelvikt band som för herrar (undantag: kvinnor som till uniform bär utmärkelser). Likväl förekommer dessvärre att utdelaren ger herrmontering även till kvinnor, antingen av okunskap eller av snålhet eftersom dammontering är mer komplicerad och det är sannolikt dyrare med två olika monteringar. Om möjligt bör det rättas till av mottagaren antingen själv eller genom lämplig firma. Här bör utdelaren direkt eller indirekt kunna bistå med inskaffande av extra band.

Mittdelen av rosettknuten ska vara smal (eftersom metallringen som bär medaljen har en liten diameter) och det därför är lite svårt att få till en snygg rosett. Alternativen är att man använder orgiginalbandet vertikalt och genom en vikning smalnar av det bandet – inte sällan en diagonal vikning för att man sammantaget ska se hela bandbredden och därigenom kunna avläsa vilken utmärkelse det är frågan om – eller att använda det smalare miniatyrbandet för detta syfte. Jag har bl.a. sett Nordstjärneorden i dammontering på detta sätt. Ett tredje alternativ är att ta en kort bit av originalbandet och använda det ”vridet 90 grader”.

Även GMnor och liknande medaljer som inte har en rund ögla utan en rak stång som fästelement i medaljen har ett avsmalnat originalband som fäste i rosetten. Här fästs ytterändarna av stången med ett litet stygn på rosettens baksida, så att inte medaljen glider åt sidan och hamnat snett.

Mellannivån, ”utmärkelser avsedda att bäras i band runt halsen” bärs även den i rosett. Skälet till det är sannolikt att kvinnor till högtidsdräkt ofta bär halssmycke och det ser lite överlastat ut att tillsammans med det bära en utmärkelse i ett 50-55 mm brett sidenband.

Rosett är därför även här normalt lösningen. Damer av Påvliga Heliga gravens orden bär dock ofta sin orden till mer täckande klänning (och mantel) vilket traditionellt används under mässa/gudstjänst, varför dessa bär ordenstecknet i ett längre band om halsen.

Rosetten fästs med en nål på bärarens vänstra sidan, antingen på eller omedelbart under klänningens axelband, inget annat. Jag har sett damer som placerat utmärkelser långt nedanför kanten vilket kan ge betraktaren underliga piercing-associationer, eller så långt ner att utmärkelsen hamnar där kraschaner egentligen ska sitta.

På grund av ”halsutmärkelsernas” storlek och tyngd är det opraktiskt att bära fler än två samtidigt; det finaste till bärarens höger. Av ”bröstutmärkelsernas” kan tre bäras samtidigt, sammantaget alltså maximalt tre (2+0, 2+1, 1+2 eller 0+3) utmärkelser i originalstorlek (jfr herrar som bär max tre runt halsen, därtill ett större antal i band på bröstet). Detta av dels estetiska skäl, men även av praktiska skäl (risk för s.k. bröstchock om tyngden på ena sidan klänningen blir för stor). Om fler än tre utmärkelser skall bäras förordas miniatyrer.

Damer med synnerligen excellenta förtjänster förlänas ibland ”utmärkelse avsedd att bäras i band från axel till höft”. Damer bär bandet fästat i klänningens axelband med hjälp av en brosch för att förhindra att det glider ner och/eller en brosch eller nål mitt bak i kanten av livstycket. Om möjligt bör vara axelbandet vara något bredare än ordensbandet.

Kvinnor bär max två kraschaner, där män kan bära max fyra. Ibland kan det vara lämpligt att anbringa kraschanen på bandet och fästa det i eller ovanför midjan för att det ska fungera utifrån klänningens snitt.

Avslutar med en bild på två välkända damer, iförda svenska Serafimerordens band från axel till höft med ordenstecken samt Serafimerordens kraschan till vänster ovanför midjan, och ovanför det kung Carl Gustafs porträttmedaljong i serafimerblå rosett vilket bärs av kvinnliga medlemmar av kungahuset (där och ingen annanstans ska utmärkelser i rosett sitta). Vackra exempel på hur det skall se ut – och på ”less is more”…

EDIT (2016-05-27): För en dam som har en klänning med tunt tyg uppstår problem med att bära utmärkelser, eftersom tyngden av utmärkelsen kan dra sönder tycket. Enligt Anna Lilliehöök, kanslist på Kungl. Maj:ts Orden, kan man ta en tygbit av styvare tyg att sätta bakom klänningstyget, så att utmärkelsens nål går igenom detta tyg och blir det som bär utmärkelsens tyngd i stället för det tunnare.

Annonser

4 thoughts on “Internationell kvinnodag – kvinnligt utmärkelsebärande”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s