Jag vet inte hur många gånger som det i svensk media presenteras olika personer som benämns Sir som påstås ha nyligen blivit adlade. Stämmer det?
Sir är en titulering som endast är tillämplig för manliga brittiska medborgare som förlänats titeln baronet, Knight Bachelor eller som förlänats vissa brittiska officiella ordnar och ordensklasser. Vad gäller ordnarna, så är det dock inte bara britter som kan bli Sir utan även manliga medborgare i Samväldesriket.
Om vi tittar närmare på de tre, och börjar med ordnarna: det som krävs för att nå ridderskap och tituleringen Sir är att erhålla den högsta eller näst högsta klassen av vissa brittiska officiella ordnar:
- Riddare/Ledamot av Storbritanniska Strumpebandsorden,
på engelska förkortat KG för män, för kvinnor LG. - Riddare/Ledamot av Storbritanniska Tistelorden,
på engelska förkortat KT för män, för kvinnor LT. - Storkors av Storbritanniska Badorden,
på engelska förkortat GCB. - Kommendör av 1 klass av Storbritanniska Badorden,
på engelska förkortat KCB för män, för kvinnor DCB. - Storkors av Storbritanniska Sankt Mikaels- och Georgsorden,
på engelska förkortat GCMG. - Kommendör av 1 klass av Storbritanniska Sankt Mikaels- och Georgsorden,
på engelska förkortat KCMG för män, för kvinnor DCMG. - Storkors av Storbritanniska Victoriaorden,
på engelska förkortat GCVO. - Kommendör av 1 klass av Storbritanniska Victoriaorden,
på engelska förkortat KCVO för män, för kvinnor DCVO. - Storkors av Storbritanniska Empireorden,
på engelska förkortat GBE. - Kommendör av 1 klass av Storbritanniska Empireorden,
på engelska förkortat KBE för män, för kvinnor DBE.
Inga andra brittiska ordensförkortningar signalerar ridderskap.
Här finns en skillnad mellan kvinnor och män. Kvinnor blir i de enklassiga ordnarna Lady eller Lady Companion med tilltalet Lady. I de flerklassiga ordnarna blir kvinnor Dame Grand Cross eller Dame Commander i de översta två ordensklasserna och de tilltalas också Dame. Män blir Knight eller Knight Companion (i de enklassiga ordnarna), Knight Grand Cross eller Knight Commander, men de tilltalas inte Knight utan Sir.
Inom Storbritanniska Johanniterorden finns ordensklasserna Bailiff Grand Cross, Dame Grand Cross, Knight of Justice, Dame of Justice, Knight of Grace samt Dame of Grace men de är formellt sett inte berättigade att använda Sir/Dame som prefix till namnet och de får inte använda postnominaler (GCStJ samt KStJ eller DStJ) annat än internt inom denna orden.
Knight Bachelor är ett ridderskap förlänat av H.M. drottning Elisabeth II vilket saknar koppling till en riddarorden. Dessa Knights Bachelor har dock bildat en sammanslutning, The Imperial Society of Knights Bachelor. Rangmässigt ligger Knight Bachelor efter de officiella ordnarna, Kvinnor blir inte Knight Bachelor utan blir istället oftast Kommendörer av Storbritanniska Empireorden. Det förekommer att samväldespersoner först erhåller en lägre orden/ordensklass och därefter blir Knight Bachelor (snarare än att få en högre ordensklass som berättigar till Sir). Det gäller alltså att hålla tungan rätt i munnen när man attribuerar en persons ordensinnehav till Sir-tituleringen.
Det som påkallade denna artikel – Savile-skandalen – är just ett sådant exempel: jag har i svensk media sett att han beskrivits som adlad för att han hade fått OBE (på svenska Officer av Storbritanniska Empireorden, OffStbEmpO) 1972, men OBE medför inte adelskap, inte ens ridderskap. Skälet till att Sir James ”Jimmy” Savile titulerades Sir var för att han utnämnts till Knight Bachelor 1990, en utnämning som enligt premiärministern möjligen kan komma att återkallas posthumt.
Det tredje sättet erhålla tituleringen Sir är att bli baronet. Det är en ärftlig värdighet som inte är ett ridderskap, men som å andra sidan inte är peerage, ärftligt adelskap med rätt att sitta i parlamentet. Den senaste att upphöjas till baronet (1990) var Sir Denis Thatcher, make till dåvarande premiärministern Margaret Thatcher.
Baronet och Knight (Bachelor eller av riddarorden) räknas formellt till the Gentry, skiljt från brittisk adel, the Peerage, som har titeln baron, vikomt, earl, markgreve eller hertig. Obetitlad brittisk adel finns inte. Ärftliga adelskap förlänas inte längre till vanliga medborgare, endast livstids adelskap (Life Peerage).
Svenske män kan inte bli Sir (svenska kvinnor inte Lady/Dame) eftersom utlänningar endast får honorära ordensförläningar och de blir heller inte Knights Bachelor eller baroneter. Vid delat medborgarskap räknas man som icke-britt. Skulle någon svensk (eller person som inte är samväldesmedborgare) kalla sig Sir så betyder det sannolikt att han är medlem i en oäkta riddarorden, då dessa ofta felaktigt lockar med titeln för att rekrytera intet ont anande medlemmar.
EDIT (2018-03-20): Är då the Gentry/knighthood att jämställa med adel/ett adelskap? Ja och nej, skulle jag vilja svara efter mer funderande, och det hänger samman med att man i Storbritannien har tre grupper:
- the Peerage (adel)
- the Gentry
- icke-adel
medan vi i Sverige endast har adel och icke-adel.
Att översätta tre begrepp och inrymma dem i två svenska är inte lätt. The Gentry upptar på ett sätt den plats den obetitlade adeln har i Sverige (eftersom endast betitlad adel finns i Storbritannien) men i den striktaste meningen är Gentry/knighthood inte adel/adelskap. Och här någonstans kanske det kan vara intressant att introducera ett språkligt mer träffsäkert svenskt begrepp för knighthood: kanske ”brittiskt ridderskap”..?
EDIT (2014-03-31): Artikeln berör i stort sett Storbritanniens förhållanden: andra länder inom Samväldesriket kan ha egna ordnar som medför Sir/Dame för innehavare, ex. Order of Australia.
jonar242 - on Orders, Decorations and Medals in Sweden 
Tror att du glömde Royal Victorian Order (GCVO och KCVO/DCVO) i listan ovan.
Helt rätt, bra att du såg det. Fixat!
Pingback: Nobelskvaller 2012 | jonar242
1. Strumpebandsorden, Tistelorden och Victoriaorden är väl inte att betrakta som statsordnar. Ordnarna finns inte med bland alternativen för nomineringar i det brittiska Honours-systemet, och ”honours for which the Sovereign personally selects recipients are: the Order of the Garter, the Order of the Thistle, the Order of Merit, the Royal Victorian Order and the Royal Victorian Chain, Royal Medals of Honour and Medals for Long Service.”
2. Ärftliga adelskap förlänas fortfarande, så sent som 2011 blev ju prins William hertig av Cambridge. Däremot har ett dylikt adelskap inte förlänats någon icke-kunglig person sedan 1984 (Harold Macmillan, 1st Earl of Stockton), vilket är en rent politisk fråga eftersom ”peerage” inte formellt är en ”honour under the crown” utan styrs av parlamentet och motsvarigheterna till den svenska regeringsformen.
1. Hm, ändrar från statsorden till officiell orden.
2. Jag ser inte riktigt att det är fråga om adelskap. Prins William är kunglig vilket per definition är något annat än adlig. De titlar som prins William erhållit måste därför betraktas som kungliga titlar, i likhet med ex. att prinsar och prinsessor av Sverige är titulärhertigar/-hertiginnor av landskap. Inte minst eftersom hertig av Cambridge och Earl av Strathearn historiskt sett har varit titlar för kungligheter.
Visst kan man ha olika syn på vad som konstituerar adel, men till skillnad från prins Harry är ju hertigen av Cambridge upptagen i ”The Roll of the Peerage” som listar den levande titulära adeln baserat på ”riddarhusen” i England/Scotland/Ireland/GB/UK.
Ja, då har man lärt sig något nytt igen.:-)
Som jag förstår det är den brittiska riddarvärdigheten strikt formellt inte en del av respektive orden utan en värdighet i sig. Därför är exempelvis en Knight Commander dels riddare (d.v.s. i princip Knight Bachelor), dels innehavare av kommendörsklassen av en orden. Ordenstilldelningen skulle därigenom inte vara en förutsättning för riddarvärdigheten, utan tvärtom skulle riddarvärdigheten krävas för ordenstilldelningen. Därför sker dubbningen till riddare före utdelandet av ordens insignier. Någon ny dubbning krävs inte heller för den som redan tidigare har blivit dubbad (oavsett om den dubbade tidigare erhållit en grad inom samma orden, en annan orden eller endast blivit Knight Bachelor).
På många sätt kan en brittisk knighthood jämföras med den riddarvärdighet som fanns i Sverige under medeltiden och som utdelades till och med 1632. Innan Sverige 1561 fick betitlad adel i form av grevar och friherrar utgjorde riddarna ett högre skikt inom frälset.
Problemet vid jämförelse mellan det svenska adelsbegreppet och motsvarande brittiska begrepp är att den svenska adeln består av både betitlad och obetitlad adel. I någon mening kan de brittiska pärerna jämföras med den gamla herreklassen på riddarhuset, dvs grevarna och friherrarna. Den svenska obetitlade adeln och då framför allt de som på riddarhuset ingick i den tredje klassen, den s.k. svenneklassen, skulle i England snarast klassas som gentry. Det brittiska House of Lords har endast omfattat pärerna. Det svenska riddarhuset, som i någon motsvarar det brittiska överhuset, har däremot omfattat både den betitlade högadeln och den obetitlade lågadeln. Begreppen går inte på något enkelt sätt att flytta från ett brittiskt sammanhang till ett svenskt sammanhang. Oavsett om man räknar brittiska ”knights” som adel eller inte, så blir det alltså inte helt rätt. Så frågan är vad vi borde skriva när någon får sin brittiska riddarvärdighet?
Vad gäller de brittiska hertigtitlarna så får de, till skillnad från de svenska, betraktas som adliga. Bortsett från viss särbehandling vad gäller säte i överhuset, så skiljer sig de kungliga hertigarna inte från andra hertigar.
Intressanta funderingar som rätt väl uttrycker inläggets underliggande fundering: i engelskan har man olika ord för nobility/peerage, knighthod, commoner/gentry. Språket visar att de är minst tre olika saker och att knighthood har någon sorts mellanställning. Det blir problem när knighthood ska översättas till svenska, eftersom vi här bara i princip har adel samt icke-adel/borgerlig.
Adeln i Storbritannien bygger på manlig primogenitur (inte sällan med lägre artighetstitlar för söner), vilket gör att adeln i Storbritannien är mycket liten procentuellt sett, jämfört med Sverige där manlig primogenitur för ny adel inte infördes förrän 1809. Det betyder att adeln på ett sätt är betydligt mer extraordinär i Storbritannien än i Sverige och det blir inte riktigt rättvisande av det skälet att jämställa knighthood med adel (vilket ofta sker i media) – det är, bl.a. per språklig definition, inte adelskap. Och det är kanske där någonstans som det kan vara intressant att introducera termen ridderskap..?
Pingback: Bli adlad? | jonar242
Pingback: ”Riddare” av ”Heliga gravens orden” + ”Sankt Georgsorden” i Sverige | jonar242
Pingback: Tvättäkta johanniterriddare? | jonar242
Det är inte rimligt att i ett svenskt perspektiv begränsa den brittiska, för att inte tala om den skotska och irländska adeln, till de medlemmar som har lägst rangen baron. Man måste ju då också ha klart för sig att de personer som innehar en sådan titel endast är EN person (för varje ätt/familj) – primogenitur gäller i hela Storbritannien. Jag instämmer med JC Berlin ovan.
Att inskränka detta begrepp på det sätt som du gör i din beskrivning där du alltså menar att adelsbegreppet ska inskränkas bara till medlemmarna av the Peerage i Storbritannien anser jag felaktigt. Du talar om ”per definition” som om det funnes någon giltig definition här men det gör det ju inte. Det är hela min poäng. Vad jag gör är istället att försöka hitta en sådan definition som kan beskriva den sociala, reella verkligheten kring begreppet och dess utnyttjande i t ex Storbritannien respektive Sverige och som gör jämförelser och översättningar meningsfulla. Den definition som du använder är helt enkelt inte meningsfull när det gäller att på ett någorlunda vettigt och jämförbart sätt klarlägga adelsbegreppets innebörd, historia och traditioner i Sverige och England. Att bara anse den brittiska högadelns huvudmän som innehavare av adelskap är helt enkelt en oerhörd inskränkning och ger inte en rättvisande bild av verkligheten.
Om vi ser på hur representationsrätten ser (såg) ut i Sverige så var det ju bara huvudmännen i resp ätt som har/hade rösträtt inom ståndet ”Ridderskapet och adeln”. Alltså en bråkdel av den mängd personer som jag antar att du anser tillhör adeln i Sverige. Men så är det ju inte här i landet och så är det heller inte i Storbritannien. Personer som måste anses tillhöra adeln (nobilitates) utsträcks ju till hela släkter/ätter och i Storbritannien även inom vad som där går under beteckningen Gentry. Man kan naturligtvis förneka detta, men det är inte särskilt meningsfullt när det gäller att skapa jämförande förståelse för samhällets strukturella uppbyggnad i socialt historiskt/traditionellt hänseende.
Vad som är rimligt här är ju att man utnyttjar gemensamma begrepp för grupper med motsvarande status/ställning i respektive samhälle som kan anses jämförbara och relevanta mot bakgrund av hur reella privilegier, yttre tecken och rättigheter har sett ut eller ser ut. Vid en sådan jämförelse kommer man inte ifrån att svensk lågadel och i varje fall huvuddelen av den grupp som går under benämningen Gentry är jämförbar. Visserligen får man konstatera att likheterna inte omfattar parlamentarisk representation i det brittiska tvåkammarparlamentet men just det faktum att Storbritannien historiskt haft ett tvåkammarparlament och dessutom längre är Sverige haft sin Riksdag har bidragit till hur det ser ut på denna punkt. Den brittiska lågadelns parlamentariska forum var The House of Commons och där satt en mycket stor del av The Gentry, för länge sedan. Det engelska adelskapet var inte ursprungligen begränsat till högadeln även om det var de som satt i The House of Lords. Det var definitionen på medlemmarna i överhuset inte på adelskapet som sådant. Att nu i tidernas fullbordan vända på kuttingen så till den grad att man skulle begränsa den brittiska adeln till dem som getts rätt att sitta i överhuset är inte bara förmätet utan felaktigt.
Slutligen en kommentar angående innebörden av primogenitur. Detta innebär att bara huvudmannen i en ätt/släkt/familj ärver och innehar en viss högadlig rang (baron, greve, etc). Det innebär inte att övriga medlemmar av en sådan familj inte skulle räknas som adliga. Tvärtom – så är i allra högsta grad fallet. Detta kommer dessutom i Storbritannien till uttryck genom prefixen The Honourable eller The Right Honourable (beroende på rang) framför vederbörandes namn. En form av primogenitur infördes också i 1809 års RF med den sk § 37, som innebar att bara huvudmannen innehade adlig värdighet eller friherrlig/grevlig ställning. Familje- eller släktmedlemmar fördes ändå i adelskalendern och betraktades väl också som tillhöriga adeln även om så formellt inte var fallet. Vad jag menar är att det finns gråzoner i detta sammanhang och att man bör anlägga en pragmatisk syn på hela denna fråga i syfte att skapa relevans i jämförelser internationellt.
Visst kan detta jämföras och särskilt inom ramen för de kungliga ordnarna, såväl de svenska som de brittiska. Även de svenska ordnarna har (hade) ju en klassindelning av ordensvärdigheten där man i t ex Svärdsorden kunde vara bl a just Riddare av Svärdsorden, precis som man kan vara t ex Knight Commander of the Order of the Bath. Tilltalstitulaturen för de brittiska ordensriddarna och den lågadliga värdigheten Baronet är densamma (Sir + förnamn). Detta faktum implicerar ju att det finns en jämbördighet i status/ställning/värdighet, som leder tanken till adelskap (lågadelskap) i en svensk kontext. Å andra sidan har vi ju det faktum att i Sverige riddare av de kungliga ordnarna inte upptagits på Riddarhuset; det har inte varit aktuellt. Detta kanske har berott på att ordensvärdigheterna varit personliga och ej ärftliga (liksom i England) och därför inte ansetts behöva följas upp på det sätt som kunnat ske via Riddarhuset mot bakgrund av forna tiders privilegier, m m.
Sedan har vi ju också den officiella benämningen på den svenska adeln, Ridderskapet och adeln, vilket ju kan anses implicera att riddare har samma status/ställning som adelsmän. Denna benämningstradition har ju inte hårdragits tolkningsmässigt men antyder ju onekligen att det finns en jämbördighet mellan åtminstone en lågadlig adelsman och en Riddare i någon Kungl Maj:ts Orden. Å andra sidan så har ju majoriteten av The Gentry som grupp inte något särskilt prefix av något slag utom de som är Baronets och enligt min mening bör betraktas som adliga helt oavsett representationsstatus i Parlamentet.
Pingback: Emma Thompson har blivit – adlad? | jonar242