En hädangången skriftställare

45778_153538627989670_1729923_nJag har nåtts av nyheten (tack Tom) att skriftställaren Leif Påhlsson (f. 1935) i Göteborg har avlidit i förra veckan. En mycket duktig faleristiker, som skrivit flera betydelsefulla faleristiska bidrag.  Han var även heraldiskt inriktad och framför allt en skicklig personhistoriker och kalenderbitare, som sådan bl.a. redaktör för Kalender över Ointroducerad adels förening Årg. 14 (1970). Han hade ett rikt språk och det var ett sant nöje att höra honom tala, sirligt, detaljerat, lite ålderdomligt men ack så vackert, om olika saker.

Han gjorde bl.a. för Kungl. Maj:ts Orden (och Riksmarskalksämbetet) åren 1972/73 en utförlig utredning över de svenska belöningsmedaljerna [genom tiderna] och hur dessa, som en följd av 1974 års ordensreform, skulle kunna omstruktureras och anpassas i tiden för en fortsatt utdelning. Promemorian hör, enligt fleras bedömning, till den bästa som har sammanställts i ämnet.

Leif gjorde även en svensk översättning av Poul Ohm Hieronymussens handbok Europæiske ordner i farver (1966), vilken var kompletterad med förtjänstordnar som hade blivit obsoleta genom statsomvälvningar under 1900-talet m.m. I Tom C. Bergroths arkiv ligger bl.a. fortfarande fotografierna för de nya färgplanscher, vilka gjordes i Åbo för den påtänkta svenska utgåvan. Det blev aldrig förverkligat, tyvärr.

Han hade en lång rad utmärkelser, men under de sista åren bar han tydligen oftast enbart SCFGM som han erhöll efter över 40 års verksamhet i Svenska Civilförsvarsförbundet. Veteran från FN-bat 81C (Cypern) vinterhalvåret 1982-83, vad jag förstår som fanjunkare.

Medlem i Stora Amarantherorden där han år 2012 fick sjätte graden – Storkommendörsgraden/Den Högsta Graden – vilken normalt inte utdelas annat än till ordens direktion: på kortet från 2010 ses femte graden, Kommendörsgradens amarantröda band från axel till höft, vilket är den högsta grad det större antalet får.

Han erhöll också Suveräna Malteserordens förtjänstorden i lägsta klassen, vilket han erhöll på förslag av Skandinaviska Associationens dåvarande ordförande, greve Erik Sparre på Sturefors samt kansler, konsuln, arkitekten SAR, tekn. lic. Pierre der Hagopian. Leif Påhlsson var sannolikt den förste svensk att erhålla SMaltO:sFO.

Frid över hans minne!

1 tanke på “En hädangången skriftställare

  1. Pingback: Leif Påhlsson 1935–2019 | Phaleristica

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.