StkPS:tMO RRS:tAO3kl vitéz Tivadar Berkovits hädangången

Den 14 januari gick stabskaptenen (törzskapitánya) för Ungerska Vitézorden i Europa och Afrika vitéz Tivadar Berkovits f. 1935 bort efter en tids sjukdom.

Jag lärde känna ”Teo” i samband med 50-årsminnet av Ungernrevolten 2006 och ett lyckosamt sammanförande av en svensk som var hjälparbetare vid ett flyktingläger i Österrike med ungrare i Sverige som kommit till Sverige efter ungernrevolten bl.a. genom detta läger. Han berättade då:

Jag var en av organisatörerna och ledare under den ungerska frihetskampen 1956 för partisangruppen ”De osynliga från Mecsekberget”. På grund av den ryska militära övermakten gav vi upp kampen och jag blev arresterad av ryska hemliga polisen i november 1956. Jag anklagades att med vapen försökte störta arbetarmaktens folkrepublik. Jag lyckades fly från fängelset och fortsatte att organisera det underjordiska motståndet, varför jag blev eftersökt igen och tvingades fly till Jugoslavien. Därifrån med svenska flyktinghjälpens benägna bistånd kom jag till Sverige den 10 april 1957.

Teo berättade, att när han kom till Sverige ville han helst studera, helst på Handels, men han nekades det eftersom han inte kunde svenska. Bara om han lärde sig svenska skulle han kunna ges den möjligheten. Det jobb som erbjöds honom under tiden, och som medel för att lära sig svenska, var arbete som gruvarbetare i Kärrgruvan i Norberg. Ett hårt och tungt arbete, men det passade bra, eftersom Teo hade gått gruvteknisk fackskola. På ett år lärde han sig svenska och återkom till handläggaren som lovat honom en möjlighet att studera. Denna nekade ånyo. Då fattade den annars godmodige Teo tag i kanten på handläggarens skrivbord, lutade sig över och sade på perfekt svenska, inte utan undertryckt vrede: ”Menar Ni att jag har arbetat ett helt år i Kärrgruvan förgäves?” Det slutade med att det blev Handels…

Efter Handels och Lunds universitet blev det arbete huvudsakligen som ekonomichef i olika företag i Sverige fram till murens fall, därefter var Teo controller, oberoende konsult och rådgivare till svenska, ungerska, franska, schweiziska, vitryska och litauiska spel- och spelleverantörsföretag fram till pension. När jag lärde känna Teo 2006 bodde han i Solna med sommarboende i Baden-Baden. Han var mycket engagerad i Ungerska Vitézordens ledning och ordens utveckling och vårdade relationen med andra riddarordnar. Orden har sedan flera år en gemensam sammankomst med kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden i Casale Monferrato i Italien, och samverkan bidrog till att han förlänades Storkors av kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden. Samverkan med ryska kejsarhuset ledde till att han förlänades Riddare av kejs. Ryska Sankt Annas orden av 3 klassen och en registrering i ett ryskt adelsregister. Casale Monferrato är även skådeplats för Ballo dei Cento e non più Cento, en vårvinterbal i Accademia Filarmonica för 100 adliga och 99 icke-adliga där riddare av olika riddarordnar gärna deltar. Här deltog Teo med sin fru, stabskapten vitéz Éva ofta och var ett populärt inslag. Men gala i all ära, det Teos hjärta klappade för var Ungern och den katolska tron. Han sörjs närmast av frun Éva och barnen Francisca, David, Éva och Peter.

Requiescat in pace