RFrHL Cecilia Nilsson

Ett tips har inkommit (tack Andreas!) om en fransk hederslegionär. Man måste vara imponerad av hur många svenska mottagare som uppmärksammas i media genom just denna orden.

I övrigt, var i torsdags på Godtemplargården i Norrköping genom jobbet, byggd 1952. Intressant att vandra runt i lokaler som en gång varit operativa ordenssalar, men som nu är fina, lite bleknade allmänna möteslokaler. Tänk att Godtemplarordnarna IOGT, NGTO och TO hade över 100 000 medlemmar under ett antal år i början av 1900-talet.

Tyska ordnar och Tempel Riddare Orden

Tempel Riddare Orden (TRO) är ett gammalt ordenssällskap med ursprung i USA. En intressant historia: år 1938, då förbudstiden var slut och ordens medlemsantal i USA minskade kraftigt, överfördes ordens högsta ledning till Sverige. Att just vårt land valdes berodde på det oerhörda nydaningsarbete som stormästaren i Sverige, Oscar Eklund, hade uträttat och som rönt mycken uppskattning hos ledningen i USA.

TRO tillsammans med bl.a. IOGT-NTO och BRO, Blåbandsriddarnas orden peakade i medlemsantal under första hälften av 1900-talet under motbokstiden eftersom dessa ordenssällskap förutsatte helnykterhet. IOGT-NTO slopade stegvis ordensformen fram till 1970 då den helt försvann (De flesta barn får dock ändå en liten glimt av arbete i nykterhetslogen genom episoden om Emil i Lönnebergas och Griseknoens kontakt med jästa körsbär). BRO blev KSO, Kung Salomos orden, därefter KRO, Korsriddarorden, innan den lades ner 2007.

Med IOGT-NTO och KRO borta borde finnas en ”marknad” för ett kristet nyktert ordenssällskap. Problemet har delvis varit att många kristna som är nyktra tillhör frikyrkor, vilka är något skeptiska mot ordenssällskap som form. TRO har tappat medlemmar – men det betyder inte att TRO tappat i vitalitet. Jag fick i veckan en puff via mailen om att artikeln på min webbplats måste uppdateras, eftersom TRO har infört två ytterligare grader och har nu totalt tolv grader. Detta har gjorts genom att tionde graden, hedersgraden fortfarande är slutgrad, nu som tolfte graden. De två nya inskjutna graderna är:

10. Högsta Templets Grad (HTG) – Stor Komtur, Riddare av det Röda Korset

11. Högsta Templets Inre Cirkel Grad (HTICG) – Utvald Stor Komtur, Kommendör av det Röda Korset

Eftersom båda graderna anknyter till ett rött kors, kan man kanske gissa att detta ordenssällskap från mitten av 1800-talet här gör någon form av legendarisk koppling till den år 1312 upplösta Tempelherreorden. Man får hoppas att fler helnyktra kristna får upp ögonen för detta intressanta ordenssällskap.

Det var vad jag tänkt skriva om idag. Men av en ren slump tajmar vi exakt RPåvlHGO Edward Blom i Spanarna P1 (repris) när vi börjar vårt runtresande till släktingars sista vilor. Spaningen handlar bl.a. om en ökad influens från Tyskland vad gäller nya högtider och uppdaterade gamla sådana.

En skojig spaning och när man lägger ett ordensperspektiv på spaningen, så är det intressant flera sydeuropeiska ordnar har svenska riddare, men inte knappt ordnar från det tyska språkområdet. Det finns ett par svenska medlemmar av Tyska Johanniterorden, undantag som bekräftar regeln att Johanniterordnarna inte går in i varandras jurisdiktioner. Påvliga Tyska orden har – såvitt jag vet – varken någon svensk monastisk broder eller någon svensk familjar/marian (Tyska orden hade ett kommenderi utanför Stockholm (Årsta) och höll Gotland en period, så det vore en intressant återkomst). De tyska furstehusen lyser också i stort sett med sin frånvaro i Sverige: det jag känner till är att H.M.K. mottagit en dynastisk orden från Sachsen-Coburg-Gotha. Med oktoberfest och fler som väljer tyska i skolan kanske även någon tysk dynastisk riddarorden letar sig hit – om herr Bloms spaning är riktig.

Så förgås ordensällskapens härlighet

Det kan vara nog så trevligt att instifta ett ordenssällskap, men det är en större utmaning att se till att verksamheten fortlever. Det finns ordenssällskap som instiftas och växer till för att vara livaktiga under ett antal år, men som drabbas av vikande intresse från medlemmarnas sida, krymper på sina håll och kanske slutligen till och med upphör.

När jag under sommaren har tittat lite på nätet så har jag sett att det mer utpräglat esoteriskt ordenssällskapet Ordo Primae Lucis instiftat 2004 har upphört.

Ett annat nedlagt ordenssällskap (åter)instiftat 1994 är Lejon Orden , som efter 18 år lade ner verksamheten 21 februari 2012. Orden har en intressant hemsida som kan vara intressant att titta lite på, tack Erik för tipset.

Vad händer med ordensmaterialet då ett ordenssällskap försvinner? I värsta fall sprids det för vinden på olika sätt. Professor Tom Lundins arbete att spåra upp olika kvarlämningar av ordenssällskapet Enkan Bloms Bekanta (vilket lett till två böcker) i olika arkiv och samlingar samt privatpersoners ägor är ett intressant detektivarbete. Det kan också ligga i enskilda ordensmedlemmars händer. Lejon Orden instiftades delvis utifrån att orden fått tillgång till material från medlemmar av Svenska Lejonorden som existerade 1967-1972. Det bästa är dock att man försöker göra en samlad donation av de centrala delarna som stadgar, ritualer och gradband m.m. till ett arkiv eller ett lämpligt museum (som Drakenordens dubbningsspade eller Ordenssällskapet Gubbarne i Uddevalla), för framtida generationer att upptäcka och fundera kring.

Allt kanske inte kan rymmas. Ordenssällskapen har mycket ”kringutrustning” som i många fall vandrat vidare. Historikern och arkivarien Kerstin Kokk har en del intressanta blogginlägg om bl.a. IOGT och NTO (Godtemplarorden) samt nykterhetsrörelsens historia och har fina bilder på ordensporslin, vykort, brevmärken, ordensstandar m.m. som i många fall kommer från tiden före 1970 då det var ett verkligt ordenssällskap. Intressant att titta på!

Slutligen har vi lokalerna. Ett ordenssällskap sträver normalt efter hålla egna lokaler som anpassats för ordens behov av ritualrum, men ett vikande medlemsunderlag kan tvinga fram en försäljning. ”Nalen” är ett exempel på just ett sådant öde: huset byggdes av Ordenssällskapet Enighet och Vänskap, men man hade förbyggt sig och fick hyra ut till National Restaurang och Café – med sin palatsliknande stil blev det i folkmun blev Nationalpalatset, ”Nalen”. Det finns andra exempel mer i närtid på hur ordenslokaler övergått till annan ägo och annat utnyttjande (se bildspelet) och där ordensverksamheten ändå fortsätter – på annan plats.